Gruppen som stöd i individens självförverkligande - att arbeta med social kompetens i grupp
Ahumada, Audelina (2017)
Ahumada, Audelina
Yrkeshögskolan Arcada
2017
All rights reserved
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2017110116468
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2017110116468
Tiivistelmä
Examensarbetet undersöker frågan om hur man kan arbeta med barn- och ungdomsgrupper i syfte att skapa gemenskaper som kan fungera som stöd i den enskildas självförverkligande. Frågan behandlas inom ramen för social kompetens med fokus på kontextuella aspekter. Syftet är att tillföra det praktiska arbetet med grupper en fördjupad förståelse i tillämpningen av redan befintliga program, men även i fristående arbete med grupper. Därtill är avsikten att bidra till den fostringsdebatt som tar sitt avstamp i frågor som gäller jämlikhet, jämställdhet, mångfald och frihet. Som teoretisk utgångspunkt för undersökningen fungerar sociokulturell inspiration, främst utgående från Leena Kurkis litteratur på området. Sociokulturell inspiration tydliggör här framförallt grundstenarna för det slag av gemenskaper som frågeställningen förutsätter. Därtill används ett perspektiv på social kompetens som grundar sig på sociokulturell utvecklingsteori. Med hjälp av detta konkretiseras frågan om hur man arbetar för att främja sådana grupprocesser som ger upphov till ett stödjande gruppklimat. Undersökningen bygger på djupintervjuer med fem informanter, vilka samtliga har erfarenhet av att arbeta med barn och unga i grupp. Som kriterium vid valet av informanter fungerar tre program som inkluderar arbete med social kompetens och som tillämpas i skolor på första och andra stadiet i Västra Nyland. Som utgångspunkt vid intervjutillfällena har fungerat en s.k. intervjuguide. Intervjuanalyserna ger vid handen att kontinuitet, trygghet och närvaro utgör avgörande element för att utvecklingen av de gemenskaper som frågeställningen behandlar ska möjliggöras. Därtill förefaller det vara viktigt att främja frivillighet och engagemang. Vidare är det nödvändigt att genom psykoedukation, övningar och regelbunden handledning, t.ex. vid konfliktlösning, medvetandegöra attityder, olikheter och känslor. Eftersom kontinuitet och sammanhang visar sig vara avgörande för arbetets frågeställning vore det viktigt att integrera arbetet med social kompetens på ett ännu djupare och bredare plan än som hittills gjorts i skolor och läroinstitutioner. This thesis examines how to work with youngsters in groups in order to create an atmosphere of support that serves as a platform for individual self-realization. The question is examined from the perspective of a contextual understanding of social competence. The purpose is to create a deeper understanding of the practical application of manuals for group work as well as for more independent group work. In addition, the aim is to contribute to a pedagogical debate that centers around equality, diversity and freedom. The study parts from a theoretical perspective that is inspired by sociocultural inspiration, as presented by Leena Kurki. This perspective offers an introduction to the founding elements of the kind of community that is of interest to the research question. In addition, use has been made of the social competence concept as influenced by sociocultural development theory. This has served to concretize the question of how to further such group processes that contribute to the development of supportive group climates. The study is based upon five interviews conducted with five professionals, all of whom have experience of group work with youngsters. The interviewies were selected on basis of their experience with either one or more of three programs that include social competence education. All three programs are applied in elementary schools and colleges in Västra Nyland. The interviews were all of a semistructured character. The study finds continuity, safety and presence to be of essential importance when building the kind of community that the research question elaborates upon. It is also important to create an atmosphere of voluntariness and dedication among the youngsters. Furthermore, it is necessary to build awareness around attitudes, differences and feelings. This is done through psycoeducation, exercises and regular guidance for problem solving etc. Since continuity and context are of crucial significance, it would be highly important to integrate education on social competence on a deeper as well as wider level in schools.