Elektroniska sjökort i inre fart
Törnkvist, Sascha (2018)
Törnkvist, Sascha
Yrkeshögskolan Novia
2018
All rights reserved
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201804265624
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201804265624
Tiivistelmä
Detta arbete går ut på att studera huruvida utbildning för befälhavare och däcksbefäl på elektroniska sjökort i inre fart, d.v.s. Skärgårdsnavigering är behövligt eller inte. Syftet med studien är att skapa en uppfattning om i vilken utsträckning fartygsbefälen använder sig av elektroniska sjökort, deras kunskaper om befintliga system ombord samt om eventuella tillbud eller faktiska olyckor uppstått i samband med navigering med elektroniska sjökortsystem.
Då fartyg i svensk inre fart inte är klassade enligt den internationella konventionen för säkerhet för människor till sjöss, SOLAS-konventionen, saknas det krav på godkända system för elektroniska sjökort och därmed krav på utbildning. Detta medför att kunskaperna varierar mellan olika befälhavare och däcksbefäl. Det är även vanligt förekommande med snabba vikariat eller s.k. ”inhoppare” som sällan får en chans att sätta sig in i befintligt system. Då elektroniska sjökort generellt är hjälpmedel och komplettering till traditionella sjökort av papper som är den primära navigationsmetoden kan okunskap, fel i handhavandet eller illvilja för att använda systemet skapa stora risker för säkerheten till sjöss. Trots detta, vilket har påvisats i min slutsats, utgör elektroniska sjökort stor primär del av fartygens navigation i inre fart utan några ställda några krav på utrustning eller utbildning för befälet.
Studien genomförs genom enkätundersökningar, teknisk information, samtal med fartygspersonal och branschfolk samt studier utav fall med ämnesrelaterade olyckor och tillbud.
Då fartyg i svensk inre fart inte är klassade enligt den internationella konventionen för säkerhet för människor till sjöss, SOLAS-konventionen, saknas det krav på godkända system för elektroniska sjökort och därmed krav på utbildning. Detta medför att kunskaperna varierar mellan olika befälhavare och däcksbefäl. Det är även vanligt förekommande med snabba vikariat eller s.k. ”inhoppare” som sällan får en chans att sätta sig in i befintligt system. Då elektroniska sjökort generellt är hjälpmedel och komplettering till traditionella sjökort av papper som är den primära navigationsmetoden kan okunskap, fel i handhavandet eller illvilja för att använda systemet skapa stora risker för säkerheten till sjöss. Trots detta, vilket har påvisats i min slutsats, utgör elektroniska sjökort stor primär del av fartygens navigation i inre fart utan några ställda några krav på utrustning eller utbildning för befälet.
Studien genomförs genom enkätundersökningar, teknisk information, samtal med fartygspersonal och branschfolk samt studier utav fall med ämnesrelaterade olyckor och tillbud.