Att leva med en ständig oro -En kvalitativ studie om upplevelser hos föräldrar till barn med nedsatt immunförsvar gällande den låga vaccinationstäckningen i Österbotten

Abstract

Att leva med ett barn med nedsatt immunförsvar på en ort med låg vaccinationstäckning kan vara svårt. Studiens syfte är att beskriva individuella upplevelser hos föräldrar till barn med nedsatt immunförsvar gällande vaccinationsmotståndet i Österbotten. Vi vill också öka förståelse bland övriga österbottningar för känslor och upplevelser som dessa föräldrar har när det gäller den låga vaccinationstäckningen. För att uppnå vårt syfte vill vi ha svar på följande fråga: Vilka upplevelser och känslor har föräldrar till barn med nedsatt immunförsvar gällande den låga vaccinationstäckningen i Österbotten?

Som teoretisk utgångspunkt används Katie Erikssons teori om lidande och hälsa. Att vara förälder till ett barn med nedsatt immunförsvar och samtidigt bo i Österbotten kan vara ett stort lidande, medlidande och en känsla av att inte ha hälsa och välbefinnande.

Studien är av en kvalitativ design. Som datainsamlingsmetod har vi använt oss av intervjuer med sex informanter. Resultatet har blivit analyserat induktivt med en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet presenteras två huvudkategorier: Föräldrarnas känslor i relation till den låga vaccinationstäckningen och upplevelser av att leva med ett infektionskänsligt barn på en ort med låg vaccinationstäckning. Föräldrarna uttryckte känslor av oro, rädsla, frustration och besvikelse när vaccinationstäckningen diskuterades. Vaccinationsdebatter undveks hos största delen av våra informanter eftersom de ansåg att klimatet var hårt, dessutom upplevde föräldrarna att de inte hade krafter att delta. Föräldrarna hade många olika upplevelser av att leva med ett sjukt barn på en ort med låg vaccinationstäckning. Ibland kände de sig isolerade från omvärlden. Sjuka barnets tillstånd påverkade också syskonen. Trots att de ofta upplevde det tungt fick de positivt stöd från sjukhusen och andra medmänniskor. De litade på läkarna och satte vården i deras händer. Informanterna upplevde att ingen annan, som inte hade varit med om samma sak, kunde förstå deras situation.

Elämä lapsen kanssa, jolla on heikko vastustuskyky voi olla hankalaa paikkakunnalla, jossa on matala rokotuskattavuus. Tutkimuksen tarkoituksena on kuvailla yksittäisiä vanhempien kokemuksia matalavastustuskykyisen lapsen kanssa, koskien rokotusvastustamista Pohjanmaalla. Haluamme muiden Pohjanmaalaisten ymmärtävän paremmin näiden vanhempien tunteita ja kokemuksia, kun kyse on matalasta rokotuskattavuudesta. Saavuttaaksemme tarkoituksemme haluamme saada vastauksen seuraavaan kysymykseen: Millaisia kokemuksia ja tunteita on heikkovastustuskykyisten lasten vanhemmilla koskien matalaa rokotuskattavuutta Pohjanmaalla?

Teoreettisena lähtökohtana käytetään Katie Erikssonin teoriaa kärsimyksestä ja terveydestä. Vanhempana oleminen lapselle, jolla on heikko vastustuskyky ja samaan aikaan Pohjanmaalla asuminen voi olla iso kärsimys, sääli ja tunne siitä, että ei ole terveyttä eikä hyvinvointia.

Tutkimus on kvalitatiivinen luonnos. Tietojen keruu menetelmänä olemme käyttäneet haastatteluja kuuden tiedonantajan kanssa. Tulos on analysoitu päättelemällä kvalitatiivisestä sisältöanalyysistä. Tuloksessa esitellään kaksi pääkategoriaa: Vanhempien tunteet suhteessa matalaan rokotuskattavuuteen ja kokemukset matalan rokotuskattavuuden omaavalla paikkakunnalla asumisesta, tulehdusherkän lapsen kanssa. Vanhemmat ilmaisivat rauhattomuutta, pelkoa, turhautumista ja pettymystä, kun keskustelimme rokotuskattavuudesta. Suurin osa tiedonantajistamme vältteli rokotusväittelyitä, koska he tunsivat, että ilmapiiri on kova, lisäksi vanhemmat tunsivat, että heillä ei ole voimia osallistua väittelyihin. Vanhemmilla oli paljon erilaisia kokemuksia elämisestä sairaan lapsen kanssa paikkakunnalla, jossa on matala rokotuskattavuus. Välillä he tunsivat itsensä eristetyksi ulkomaailmasta. Sairaan lapsen tila vaikutti myös sisaruksiin. Vaikka vanhemmista usein tuntui raskaalta, saivat he positiivista tukea sairaalasta ja kanssaihmisiltä. He luottivat lääkäreihin ja antoivat hoidon heidän käsiinsä. Tiedonantajamme kokivat, että kukaan muu, joka ei ole käynyt läpi samaa asiaa, ei voi ymmärtää heidän tilannettaan.

To live with immunocompromised children in a place with low vaccination coverage can be difficult. The purpose of our thesis is to describe individual experiences that parents to immunocompromised children have, regarding the opposition against vaccines in Ostrobothnia. We also want to increase the understanding of other ostrobothnians for the feelings and experiences these parents have when it comes to the low vaccination coverage. The key issue of our thesis is: Which experiences and feelings do parents to immunocompromised children have regarding the low vaccination coverage in Ostrobothnia?

Katie Eriksson's theory about suffering and health has been used in our thesis as theoretical framework. To be parents to immunocompromised children and live in Ostrobothnia can be a big suffering, a compassion and a feeling of not having health and well-being.

We have used a qualitative method in our thesis. In order to collect data we conducted interviews with six informants. The result has been analyzed inductively with a qualitative content analysis. In the result chapter two head categories are presented: Parents’ feelings in relation to the low vaccination coverage and their experiences of living with an immunocompromised child in a place with low vaccination coverage. The parents showed feelings of worry, fear, frustration and disappointment when the vaccination coverage was discussed. Most of our informants avoided vaccination debates because they thought that the climate was too hard, also, they felt like they didn't have the strength to take part of the debates. The parents had a lot of different experiences of living with an immunocompromiced child in a place with low vaccination coverage. Sometimes they felt isolated from the world. The condition of the sick child also affected the siblings. Even if it often felt hard, they received positive support from the hospitals and from other people. The parents trusted the doctors and placed the child's care in the hands of the doctors. The informants experienced that no one, who hasn't gone through the same thing, could imagine their situation.