Att tänka på vid vården av barn på akutmottagningen : En systematisk litteraturstudie angående vården av barn på akutmottagningen med inriktning på värderingar, upplevelser, kommunikation och samarbete

Abstract

Akut eller allvarlig sjukdom orsakar ofta starka känslor, obehag och ångest för alla inblandade. För att som sjukskötare kunna vårda patienter med akuta eller allvarliga tillstånd eller sjukdomar på bästa sätt måste man kunna kommunicera med sina patienter. Kommunikation anses vara både problematiskt och svårt i vanliga fall, och blir ännu mera komplicerat när det kommer till vården av barn.

En vuxen förstår i normala fall vad akut eller svår sjukdom innebär, vilket ett barn många gånger inte gör. Barnen utvecklas från dagen de föds till övre tonåren, vilket gör att ett litet barn omöjligt kan förstå komplexa saker såsom sjukdom och smärta, eller vad de beror på. Ett barn som kommer till en akutmottagning har nästan alla gånger också en förälder eller annan vårdnadshavare med sig, som inte får glömmas bort trots att barnet är den i behov av vård.

Syftet med examensarbetet är att få en djupare insikt i vad man ska tänka på då man vårdar en barnpatient samt hur man bemöter och kommunicerar med barnen och den tillhörande familjen. Arbetet är genomfört som en systematisk litteraturstudie och Jean Piagets teori om den intellektuella utvecklingen har använts som teoretisk utgångspunkt. I resultatet framkommer att kommunikation och bemötande är mycket viktigt, något både sjukskötarna och föräldrarna är överens om. Samarbete mellan föräldrar och sjukskötare är oundvikligt, och avgörande för att säkerställa barnets trygghet vid vårdandet.

Akuutti tai vakava sairaus aiheuttaa usein vahvoja epämiellyttäviä tunteita ja ahdistusta kaikille osapuolille. Jotta sairaanhoitajana voidakseen hoitaa potilaita, joilla on akuutti tai vakava sairaus tai tilanne, pitää pystyä kommunikoimaan potilaidensa kanssa. Kommunikaatiota pidetään vaikeana normaaleissa hoitotilanteissa, ja yhä vaikeampana kun on kyse lasten hoidosta.

Aikuinen ymmärtää normaaleissa tilanteissa mitä akuutti tai vakava sairaus merkitsee, jota lapsi ei monta kertaa ymmärrä. Lapset kehittyvät syntymästään aina teini-ikään asti. Tämän takia pienet lapset eivät voi ymmärtää monimutkaisia asioita kuten sairautta ja kipua, tai mistä nämä johtuvat. Lapsella, joka tulee päivystykseen on melkein aina vanhempi tai muu huoltaja mukana, jota ei saa unohtaa vaikka lapsi on se joka on hoidon tarpeessa.

Tämän opinnäyteentyön tarkoitus on saada syvällisempi käsitys siitä, mitä ajatella hoidettaessa lapsipotilasta ja kuinka hoitaa ja kommunikoida lasten ja läheisen perheen kanssa. Työ on suoritettu systemaattisena kirjallisuustutkimuksena missä on käytetty Jean Piagetin teoria älyllisestä kehityksestä teoreettisena lähtökohtana. Tulokset osoittavat, että kommunikaatio ja kohtelu ovat erittäin tärkeitä, mistä sekä sairaanhoitajat että vanhemmat ovat yhtä mieltä. Vanhempien ja sairaanhoitajien yhteistyö on väistämätöntä ja ratkaisevan tärkeää lapsen koetun turvallisuuden varmistamiseksi hoidon aikana.

Acute or serious illness often causes strong feelings, discomfort and anxiety for everyone involved. To be able to care for patients with acute or serious conditions or illnesses in the best possible way as a nurse, you must be able to communicate with your patients. Communication is considered both problematic and difficult in ordinary cases, and becomes even more complicated when it comes to caring for children.

An adult normally understands what acute or severe illness means, which a child often doesn’t. Children develop from the day they are born to upper adolescence, which makes it impossible for a young child to understand complex things such as illness and pain, or what they are due to. A child who comes to an emergency room almost always has a parent or other guardian with her, who must not be forgotten even though the child is the one in need of care.

The purpose of this work is to is to gain a deeper insight into what to think about when caring for a child patient and how to treat and communicate with the children and the associated family. The work has been carried out as a systematic literature study and Jean Piaget's theory of intellectual development has been used as a theoretical starting point. The results show that communication and treatment are very important, something both the nurses and the parents agree on. Cooperation between parents and nurses is inevitable, and crucial to ensure the child's safety in care.