Biopsykosociala fysioterapimetoder och dess effekt på kronisk ospecifik ländryggssmärta

Abstract

Kronisk ospecifik ländryggsmärta definieras som en smärta i ländryggen som har pågått i tre månader eller längre utan en specifik patoanatomisk orsak. Denna typ av smärta anses bero av en kombination av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Ospecifik ländryggsmärta utgör 85 – 90% av alla fall av ländryggssmärta varav 20 – 30 % kan bli långvariga. Det är en av de vanligaste muskoloskeletala sjukdomarna som medför betydande samhällskostnader och betraktas som ett stort problem i västländerna. Forskningen kring kronisk ospecifik ländryggssmärta är omfattande, men incidensen av tillståndet fortsätter att öka årligen. Syftet med detta arbete är att sammanställa en översikt över olika evidensbaserade fysioterapimetoder där man använder sig av biopsykosociala tillvägagångssätt och utvärderar deras effektivitet på kronisk ospecifik ländryggsmärta. Forskningfrågan lyder: Vilken effekt har biopsykoscoiala fysioterapimetoder på kronisk ospecifik ländryggssmärta? Arbetet baseras på Forsberg & Wengströms (2015) rekommendationer för systematiska litteraturöversikter. Genom Sökning i databaserna PEDro, CINAHL och PubMed inkluderades 11 randomiserade kontrollerade studier (RCT). Dessa studier kvalitetsgranskades med Forsberg & Wengströms (2015) checklista för randomiserade kontrollstudier. De lyfter fram vikten av den biopsykosociala behandlingsmetoden i hanteringen av kronisk ospecifik ländrygssmärta. Resultaten understryker att ett biopsykosocialt och individualiserat tillvägagångssätt som omfattar både fysiska och psykosociala aspekter är nödvändigt för att behandla tillståndet effektivt. Genom att kombinera psykologiska behandlingsstrategier med patientutbildning och fysisk aktivitet kan förbättringar i smärta, funktionsförmåga, rörelserädsla och livskvalitet uppnås.

Krooninen epäspesifinen alaselkäkipu määritellään kipuna alaselässä, joka on kestänyt kolme kuukatta tai pidempään ilman tiettyä patoanatomista syytä. Tämän tyyppinen kipu syntyy biologisten, psykologisten ja sosiaalisten tekijöiden yhdistelmästä. Epäspesifinen alaselkäkipu muodostaa 85–90% kaikista alaselkäkiputapauksista, joista 20–30% voi muuttua pitkäaikaisiksi. Se on yksi yleisimmistä tuki ja liikuntaelinsairauksista, jotka aiheuttavat merkittäviä yhteiskunnallisia kustannuksia ja katsotaan suureksi ongelmaksi länsimaissa. Kroonista epäspesifistä alaselkäkipua koskea tutkimus on laaja, mutta tilanteen esiintyvyys jatkaa kasvuaan vuosittain. Tämän työn tavoitteena on koota yhteen erilaisia näyttöön perustuvia biopsykososiaalisia fysioterapiamenetelmiä ja arvioida niiden tehokkuutta kroonisen epäspesifisen alaselkäkivun hoidossa. Tutkimuskysymys kuuluu: Millainen vaikutus biopsykososiaalisilla fysioterapiamenetelmillä on kroonisen epäspesifiseen alaselkäkipuun? Työ perustuu Forsbergin & Wengströmin (2015) suosituksiin systemaattisista kirjallisuuskatsauksista. Haku tietokannoista PEDro, CINAHL, PubMed sisälsi 11 satunnaistettua kontrolloitua tutkimusta (RCT). Nämä tutkimukset laadunvarmistettiin Forsbergin & Wengströmin (2015) tarkistuslistojen avulla. Ne korostava biopsykososiaalisen hoitomenetelmän merkitystä kroonisen epäspesifisin alaselkäkivun hallinnassa. Tulokset painottavat, että biopsykososiaalinen ja yksilöllinen lähestymistapa, joka kattaa sekä fyysiset että psykososiaaliset näkökohdat, on välttämätöntä tilanteen tehokkaaksi hoitamiseksi. Psykologisten hoitostrategioiden yhdistäminen potilaskoulutukseen ja fyysiseen toimintaan voi saavuttaa parannuksia kivun, toimintakyvyn, liikkumispelon ja elämänlaadun suhteen.