Återupplivningar inom den prehospitala vården i Mellersta Österbottens sjukvårdsdistrikt : En utvärdering enligt Utstein-modellen

Abstract

I denna studie har kvaliteten på återupplivningar gjorda prehospitalt inom Mellersta Österbottens sjukvårdsdistrikt utvärderats enligt Utstein-modellen. Återupplivningarna som utvärderas är från tidsperioden 1.1.2012–31.12.2013. Tidigare forskning som inkluderats i studien har avgränsats till utvärderingar av prehospitala återupplivningar enligt Utstein-modellen. Syftet med studien var att kartlägga överlevnaden och faktorer som påverkar överlevnaden vid hjärtstillestånd. De centrala frågeställningarna var: 1) Hur många av patienterna var vid liv ett år efter att de konstaterats livlösa? 2) Vilka faktorer påverkade patientens överlevnad efter att de konstaterats livlösa? Data insamlades manuellt från förstavårdsberättelser och patientjournaler med hjälp av en för denna studie designad datainsamlingsblankett följt av statistiskanalys och rapportering enligt Utstein-modellen. Av alla hjärtstillestånd inledde ambulanspersonal återupplivningsförsök i 38,6 % av fallen. Hos 40,9 % av patienterna med ett hjärtstillestånd av kardiologiskt ursprung och som bevittnats av lekman fick man en pulserande hjärtrytm. Av dem som skrevs ut från sjukhus hade 70,0 % helt återhämtat sig eller endast fått ett lindrigt handikapp. Inom loppet av ett år dog tre av patienterna men 15,9 % av alla de fyrtiofyra patienter vars hjärtstillestånd bevittnats av lekman var vid liv ännu ett år efter livlösheten. Det framkom att kort responstid, hjärt- och lungräddning av lekman, tidig defibrillering och kort tidsintervall från hjärtstillestånd till pulserande rytm ökade långsiktiga överlevanden.

In this study the quality of out-of-hospital resuscitations in Central Ostrobothnia’s hospital district has been evaluated by the Utstein style of reporting. The resuscitations included in this study took place between the dates 1.1.2012–31.12.2013. Previous studies on out-of-hospital resuscitations included in this study were narrowed down to those using the Utstein style. The aim of the study was to determine survival rate and factors affecting the survival rate in patient suffering from cardiac arrest. The central questions of the study were: 1) How many of the patients suffering from cardiac arrest were alive after one year? 2) What factors affected patients’ chances of survival from cardiac arrest? Data collection was done manually from medical transportation documents and medical records and documented on a form created for this purpose followed by a statistical analysis and Utstein style reporting. In 38,6 % cardiac arrest cases resuscitation was attempted by emergency medical services (EMS). 40,9 % of patients suffering from a bystander witnessed cardiac arrest of cardiac origin regained spontaneous circulation. When discharged from the hospital 70,0 % of patients had fully recovered or suffered only from moderate disability. In one year three patients died and 15,9 % of forty-four (44) patients suffering from bystander witnessed cardiac arrest of cardiac origin were alive after one year. Short EMS response time, bystander initiated cardiopulmonary resuscitation, rapid defibrillation and early achievement of return of spontaneous circulation increased survival rate.

Tässä työssä on tutkittu Keski-Pohjanmaan sairaanhoitopiirin alueella, ensihoidon elvytyksen laatua Utstein-menetelmän mukaisesti. Tutkitut elvytykset ovat ajanjaksolta 11.1.2012-31.12.2013. Aiemmista tutkimuksista huomioitiin ne jotka rajoittuvat ensihoitoon ja ovat tehty utstein-mallin mukaisesti. Tutkimuksen tarkoitus oli kartoittaa mitkä tekijät vaikuttavat sydänpysähdyksen saaneen potilaan selviytymiseen. Keskeiset kysymykset olivat: 1) Kuinka suuri osa potilaista oli elossa vielä vuoden kuluttua elottomuuden toteamisesta? 2) Mitkä tekijät vaikuttivat potilaan selviytymiseen elottomuuden toteamisen jälkeen? Tietoja kerättiin manuaalisesti ensihoitokertomuksista ja potilaskertomuksista, tätä tutkimusta varten suunnitellulla tietojenkeruulomakkeella. Tätä seurasi tilastoanalyysi ja raportointi utstein-mallin mukaisesti. Kaikista sydänpysähdyksistä ensihoitajat aloittivat elvytysyrityksiä 38,6 % tapauksista. Potilaista, joiden sydänpysähdyksen syy oli sydänperäinen ja maallikon todistama saatiin 40,9 %:issa pulsoiva rytmi. Uloskirjatuista potilaista 70 % olivat toipuneet täysin tai saaneet ainoastaan lievän vamman. Yhden vuoden aikajaksolla, kolme potilasta menehtyi, mutta 15,9 % kaikista neljästäkymmenestä neljästä (44) potilaasta joiden sydänpysähdys oli maallikon todistama, oli elossa vielä vuoden kuluttua elottomuudesta. Tutkimuksessa selvisi että lyhyt vasteaika, maallikon elvytys, aikainen defibrillointi ja lyhyt aikajakso sydänpysähdyksestä verenkierron palautumiseen, lisäsi pitkäaikasta selviytymistä.