SUFACARE - Supporting Family Caregivers and Receivers : stödjande av närståendevårdare och vårdtagare i Finland och Estland genom utbildning, praktiska stödåtgärder och delaktighet

Abstract

Resultaten från EUROFAMCARE illustrerar den komplexa och tunga vardag närståendevårdare lever i, samt speglar det stöd och den service de skulle vara i behov av i Sverige, Tyskland, Storbritannien, Polen, Italien och Grekland. Sammanfattningsvis kan man konstatera att en relativt homogen närståendevårdarprofil kan skönjas trots att länderna även skiljer sig från varandra på vissa punkter. De flesta närståendevårdare är kvinnor i övre medelåldern som vårdar en nära anhörig på grund av en emotionell relation. Den vårdade är oftast äldre och lider av åldersrelaterade åkommor. Samplet påvisar även svaga ekonomiska förutsättningar och en stor arbetsbörda för samtliga närståendevårdare. Service i form av socioemotionella stödåtgärder tycks vara det största behovet hos närståendevårdarna. Enligt andra undersökningar gjorda i övriga Europa framgår det tydligt att även dessa länder står inför samma utmaningar som EUROFAMCARE-studien visat. Trots att data tydligt illustrerar och identifierar problemområden, är närståendevård inte en helt entydig fråga för länderna att lösa. I sina rapporter tar både Jimenez-Martin & Vilaplana (2008) samt Callegaro & Pasini (2007) upp det paradoxala i att kommuner sparar pengar i och med att använda sig av närståendevårdare, men att samhället å andra sidan förlorar arbetskraft och skatteinkomster då dessa ägnar sina liv åt att vårda en anhörig. Ju mer informell vård som erbjuds, desto större är den negativa korrelationen gällande arbetskraft för samhället. Callegaro & Pasini (2007) ställer frågan huruvida samhället borde investera sina pengar i utvecklingen av den informella vården eller den formella. Fevang, Kverndokk & Roed (2008) påpekar dock i motsvarande sammanhang att i och med den minskade nativiteten under efterkrigstiden samt den ökade andelen kvinnor i arbetslivet, finns det helt enkelt inte resurser att möta de ökade behoven för den informella vården även om det skulle anses vara det bästa alternativet både ur ett samhälls- och ur ett individperspektiv. Detta är dock ekonomiska och socialpolitiska frågeställningar som inte behandlas djupare inom ramen för denna rapport, men som bör beaktas som bakgrund till problemställningen.