Skillnaderna i hur hatbrott tolkas och presenteras : en beskrivande litteraturstudie om hatbrott i Finland och i Sverige

Abstract

I den finska strafflagen existerar termen hatbrott inte ordagrant. I strafflagen finns inte ens ordet ”hat”, även om en av strafflagens mest centrala uppgifter är att kontrollera olika formerar av hat, såsom olika former av våldsbrott. Det finns inte heller någon internationell definition på vad hatbrott är.

Jag vill med min undersökning ta reda på vilka skillnader som återfinns i Finland och Sveriges statistik över hatbrott, och över vilka brottstyper som är mest förekommande i de respektive länderna. Både i Finland och i resten av världen är hatbrott ett ämne som diskuteras frekvent i medier.

I Finland publicerar Polisyrkeshögskolan varje år en rapport som behandlar det föregående årets hatbrott som kommit till polisens kännedom. I Sverige står Brottsförebyggande rådet (Brå) för årliga rapporter som presenterar hatbrottsstatistik. Sedan 2006 har Brå ansvarat för statistiken.

Statistiken från länderna var svår att jämföra, bland annat på grund av att metoden för uppsamling av anmälningarna inte var samma. Även om länderna är lika på många sätt finns också skillnader i lagstiftning, vilket gjorde att jämförelsen av hatbrott som görs i länderna inte heller är helt tillförlitlig, i och med att en viss brottsrubricering inte finns i Finland, eller vice versa. Det förekommer också ett stort problem med mörkertal över hatbrott. I Finland anmäldes år 2020 852 misstänkta brott med hatbrottsmotiv. Motsvarande siffra var i Sverige 3398. Den vanligaste brottsrubriceringen bland anmälningarna i Finland var misshandel, medan den i Sverige var ofredande.

Suomen rikoslaissa ei löydy termiä ”viharikos”. Viharikoksista ei myöskään ole olemassa mitään kansainvälistä määritelmää. Haluan kartoittaa Suomen ja Ruotsin väliset erot viharikosten tilastoissa ja minkälaiset viharikoksen tyypit ovat yleisempiä. Viharikoksista puhutaan aiheena paljon eri medioissa.

Poliisiammattikorkeakoulu julkaisee vuosittain raportin, joka käsittelee edellisen vuoden poliisin tietoon tulleet viharikokset. Vuodesta 2009 lähtien raportti on laajentunut käsittelemään kaikkia viharikoksia, eikä ainoastaan rasistisia rikoksia. 2021 kirjattiin 1026 epäiltyjä rikoksia, joissa viha oli rikoksen motiivina. Ruotsissa Brottsförebyggande rådet (Brå) julkaisee vuosittain raportteja, joissa käsitellään viharikostilastoja. Brå on vastannut raporttien tekemisestä vuodesta 2006 lähtien.

Suomen ja Ruotsin tilastot olivat vaikeita verrata keskenään, muun muassa metodin eriäväisyyden takia raporttien välissä. Vaikka maat ovat samankaltaisia monessa asiassa, eroja löytyy kuitenkin myös esimerkiksi lainsäädännössä ja siten yleisimmän rikosnimikkeiden vertaaminen keskenään toi myös haasteensa. Iso ongelma on myös pimentoon jäävät rikokset. Vuonna 2020 Suomessa ilmoitettiin 852 epäiltyä viharikosta. Ruotsissa vastaava luku oli 3398. Yleisin nimike oli suomessa pahoinpitely. Ruotsissa yleisin rikosnimike oli ”ofredande” (häirintä, oma käännös).