"Direkt och allvarlig fara" : en rättsvetenskaplig undersökning om polisers rätt att använda skjutvapen i Finland och Sverige

Abstract

I det här lärdomsprovet har Finlands och Sveriges skjutvapenreglering för poliser granskats och jämförts med varandra för att ta reda på om den svenska lagstiftningen ger samma stöd som den finska, för att skjuta med laga befogenhet/maktmedel då en person orsakar direkt och allvarlig fara för någons liv eller hälsa.

I Sverige regleras skjutvapenanvändningen för poliser i skjutkungörelsen (1969:84) och inte i polislagen (1984:387). I Finland regleras skjutvapenanvändningen för poliser i polislagen (872/2011). Detta skiljer länderna från varandra, eftersom skjutkungörelsen inte har så kallad lagnivå, i och med att det är en kungörelse.

En av de främsta skillnaderna mellan den finska och svenska skjutvapenregleringen för poliser är att den finska är situationsbaserad till skillnad från den svenska. I skjutkungörelsen listas bland annat olika brott för vilka polisen får skjuta en misstänkt. I Finland finns inga brott uppräknade, utan vapenanvändningen förutsätter att målpersonen orsakar direkt och allvarlig fara för liv eller hälsa.

Orsaken till undersökningen är att det gjorts jämförelser på svenskt håll gällande skjutvapenregleringen för poliser, i vilka man lyft upp Finland som ett exempel man borde ta efter.

Resultatet av jämförelsen visar på att skjutkungörelsens 2 § 3 punkt är rätt lik den finska polislagens 2:19. Det som ändå skiljer dem åt är att den finska bestämmelsen ger möjlighet att stoppa en person som orsakar direkt och allvarlig fara för andras liv eller hälsa, medan den svenska bestämmelsen ger möjlighet att omhänderta en farlig person. Länderna betonar alltså olika syften med skjutvapenanvändningen även om den i bägge fall riktas mot en farlig person och på så sätt är situationsbaserad.