Stöd och gemenskap under studietiden. En studie om socionomstuderandes förväntningar, erfarenheter och förutsättningar
Wikgren-Roelofs, Johanna (2020)
Wikgren-Roelofs, Johanna
2020
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020113098680
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020113098680
Tiivistelmä
Studien är en kvalitativ undersökning av socionomstuderandes förväntningar på och erfarenheter av gemenskaper under studietiden vid en finlandssvensk yrkeshögskola. Forskningsmaterialet består av 30 svar från en framtidsorienterad studerandeuppgift med första årets studerande och av 18 framtidsrelaterade brev skrivna av andra årets studerande. Syftet med studien är dels att undersöka studerandes förväntningar på och erfarenheter av stödjande gemenskaper, dels att utgående från ett bioekologiskt utvecklingsperspektiv (Bronfenbrenner) granska vilka förutsättningar som finns eller behöver finnas då man möjliggör och utvecklar stödjande gemenskaper i studiemiljön. För att förstå utvecklandet av stödjande gemenskaper, krävs det att flera fenomenet granskas ur olika perspektiv och på olika nivåer, något som den bioekologiska utvecklingsteorin möjliggör.
Studien utgår från en människo- och kunskapssyn där studerande ses som aktiva aktörer i samspelet med andra och med det som sker i omgivningen. Det empiriska materialet kategoriseras och analyseras utgående från ett fenomenografiskt angreppssätt, vilket innebär att människors uppfattningar av en företeelse beskrivs med hjälp av ett kategoriseringssystem - i detta fall vad studerande förväntar sig av studiegemenskaper, hur de erfar dem och på vilket sätt de agerar inom dem.
Resultatet av den empiriska delen av studien visar att studerande både förväntar sig och är i behov av stödjande gemenskaper under hela studietiden. Stödjande gemenskaper är sådana gemenskaper där studerande upplever att de jämbördigt och tryggt kan stöda varandra och utvecklas tillsammans. Studerande upplever att för att de ska bli sedda och hörda, behöver de träffas i mindre gruppgemenskaper utanför de stora klassrummen. Det är också viktigt att pedagogerna både ser och beaktar studerandes olika behov, att de är lyhörda, tillmötesgående och flexibla i relation till studerandes egenskaper och resurser. Skillnader i ålder, mognadsnivå, livssituation, olika funktionsvariationer, hemlängtan, osäkerhet och blyghet kan enligt de studerande försvåra integrationen i studiegemenskaperna. Varierande undervisningsmetoder, tydlig pedagogisk planering och tillräcklig närundervisning kan däremot främja integrationen, likaså studerandes målmedvetenhet, motivation, ambition och sociala kompetens.
För att möjliggöra och utveckla stödjande studiegemenskaper, behövs en förståelse för de studerandes förutsättningar att lyckas i samspelet med andra. Samspelet påverkas enligt Bronfenbrenners utvecklingsteori av studerandes egenskaper och resurser, kontexten och tiden. För att lyckas i studiegemenskaperna är det viktigt att studerande får tillräckligt med stöd och handledning så att t.ex. koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter eller andra utmaningar inte bidrar till att studerande fjärmas från studierna. Kontexten delade Bronfenbrenner in i mikro-, meso-, exo- och makrosystem. Mikrosystemet inverkar mest på studerandes utveckling och syftar på allt samspel som sker i närmiljön med andra personer, objekt och symboler. Som exempel på objekt kan nämnas examinationer, texter och digitala verktyg. Utbildningen behöver därför också satsa på tydliga uppgiftsbeskrivningar, tillgängliga och välfungerande verktyg, studiematerial och utrymmen. Då studerande förflyttar sig mellan studiemiljön och andra miljöer bildas mesosystemet, vilket betyder att det som studerande erfar utanför skolmiljön också har följder för förutsättningarna att ingå i studiegemenskaper (t.ex. boendesituationen eller relationerna inom den privata sfären). Exo- och makrosystemet omfattar samspelet mellan miljöer där studerande endast indirekt ingår. Till dessa system hör högskolans ekonomi som kan ha inflytande på gruppstorlekar och personalens täthet, strategier och planer som styr högskolans verksamhet i en viss riktning, samt den nationella högskolepolitiken och finansieringsmodellen. Slutligen behöver även tidsaspekten beaktas eftersom studerande påverkas av sådant som sker här och nu, av sådant som sker under hela studietiden och av sådant som präglar vår tids era eller nutidssamhälle.
För att lyckas med stödjande gemenskaper i högskolemiljö, krävs det med andra ord en mer holistisk helhetssyn på de studerandes liv, egenskaper och resurser, men också en förståelse för hur omgivningen och den tid de nu lever i inverkar på deras förutsättningar att utvecklas och samspela med andra olika gemenskaper.
Studien utgår från en människo- och kunskapssyn där studerande ses som aktiva aktörer i samspelet med andra och med det som sker i omgivningen. Det empiriska materialet kategoriseras och analyseras utgående från ett fenomenografiskt angreppssätt, vilket innebär att människors uppfattningar av en företeelse beskrivs med hjälp av ett kategoriseringssystem - i detta fall vad studerande förväntar sig av studiegemenskaper, hur de erfar dem och på vilket sätt de agerar inom dem.
Resultatet av den empiriska delen av studien visar att studerande både förväntar sig och är i behov av stödjande gemenskaper under hela studietiden. Stödjande gemenskaper är sådana gemenskaper där studerande upplever att de jämbördigt och tryggt kan stöda varandra och utvecklas tillsammans. Studerande upplever att för att de ska bli sedda och hörda, behöver de träffas i mindre gruppgemenskaper utanför de stora klassrummen. Det är också viktigt att pedagogerna både ser och beaktar studerandes olika behov, att de är lyhörda, tillmötesgående och flexibla i relation till studerandes egenskaper och resurser. Skillnader i ålder, mognadsnivå, livssituation, olika funktionsvariationer, hemlängtan, osäkerhet och blyghet kan enligt de studerande försvåra integrationen i studiegemenskaperna. Varierande undervisningsmetoder, tydlig pedagogisk planering och tillräcklig närundervisning kan däremot främja integrationen, likaså studerandes målmedvetenhet, motivation, ambition och sociala kompetens.
För att möjliggöra och utveckla stödjande studiegemenskaper, behövs en förståelse för de studerandes förutsättningar att lyckas i samspelet med andra. Samspelet påverkas enligt Bronfenbrenners utvecklingsteori av studerandes egenskaper och resurser, kontexten och tiden. För att lyckas i studiegemenskaperna är det viktigt att studerande får tillräckligt med stöd och handledning så att t.ex. koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter eller andra utmaningar inte bidrar till att studerande fjärmas från studierna. Kontexten delade Bronfenbrenner in i mikro-, meso-, exo- och makrosystem. Mikrosystemet inverkar mest på studerandes utveckling och syftar på allt samspel som sker i närmiljön med andra personer, objekt och symboler. Som exempel på objekt kan nämnas examinationer, texter och digitala verktyg. Utbildningen behöver därför också satsa på tydliga uppgiftsbeskrivningar, tillgängliga och välfungerande verktyg, studiematerial och utrymmen. Då studerande förflyttar sig mellan studiemiljön och andra miljöer bildas mesosystemet, vilket betyder att det som studerande erfar utanför skolmiljön också har följder för förutsättningarna att ingå i studiegemenskaper (t.ex. boendesituationen eller relationerna inom den privata sfären). Exo- och makrosystemet omfattar samspelet mellan miljöer där studerande endast indirekt ingår. Till dessa system hör högskolans ekonomi som kan ha inflytande på gruppstorlekar och personalens täthet, strategier och planer som styr högskolans verksamhet i en viss riktning, samt den nationella högskolepolitiken och finansieringsmodellen. Slutligen behöver även tidsaspekten beaktas eftersom studerande påverkas av sådant som sker här och nu, av sådant som sker under hela studietiden och av sådant som präglar vår tids era eller nutidssamhälle.
För att lyckas med stödjande gemenskaper i högskolemiljö, krävs det med andra ord en mer holistisk helhetssyn på de studerandes liv, egenskaper och resurser, men också en förståelse för hur omgivningen och den tid de nu lever i inverkar på deras förutsättningar att utvecklas och samspela med andra olika gemenskaper.