Ekon av platser : tillbaka till Söderort
Spang, Linda (2025)
2025
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2025121838140
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2025121838140
Tiivistelmä
Det här arbetet handlar om minnen och platser: sådant som bleknar men ändå finns kvar. Genom fotografi undersöker jag miljöer i Söderort och delar av innerstaden, platser där jag bott, passerat och återvänt. Bilderna bär spår av vardag och förändring.
Arbetet utgår från tanken att platsen själv minns, och att bilden kan fånga det som annars försvinner. Genom att återvända till tidigare hem undersöker jag hur minnen kan lagras i rummet, och hur bilden kan påverka hur vi minns.
Bilderna är tagna i naturligt ljus, i områden jag rör mig genom till vardags. Med färg, komposition och redigering har jag försökt skapa en poetisk ton som speglar minnets oskärpa. Under proces- sen har jag fört anteckningar för att fördjupa min förståelse av platsen och bildens betydelse för det som har gått förlorat.
Resultatet är en bildserie som formar ett slags minnesrum; personligt, men som även kan spegla sådant vi känner igen: hur platser fortsätter leva kvar inom oss, även när de förändrats. This project explores memories and places; the things that fade but still remain. Through photography, I examine environments in southern Stockholm and parts of the inner city; places I’ve lived in, passed through, and returned to. The images carry traces of everyday life and change.
The work is based on the idea that a place remembers, and that photography can capture what might otherwise disappear. By revisiting past homes, I explore how memories can be held in a space, and how the image can influence the way we remember.
Photographs were taken in natural light, in areas I move through in my daily life. Through colour, composition, and editing, I’ve aimed for a poetic tone that reflects the blur of memory. Throughout the process, I’ve kept notes to deepen my understanding of the place and the role of the image in relation to what has been lost.
The result is a series of images that forms a kind of memory space; personal, but also something we may recognise: how places continue to live within us, even as they change.
Arbetet utgår från tanken att platsen själv minns, och att bilden kan fånga det som annars försvinner. Genom att återvända till tidigare hem undersöker jag hur minnen kan lagras i rummet, och hur bilden kan påverka hur vi minns.
Bilderna är tagna i naturligt ljus, i områden jag rör mig genom till vardags. Med färg, komposition och redigering har jag försökt skapa en poetisk ton som speglar minnets oskärpa. Under proces- sen har jag fört anteckningar för att fördjupa min förståelse av platsen och bildens betydelse för det som har gått förlorat.
Resultatet är en bildserie som formar ett slags minnesrum; personligt, men som även kan spegla sådant vi känner igen: hur platser fortsätter leva kvar inom oss, även när de förändrats.
The work is based on the idea that a place remembers, and that photography can capture what might otherwise disappear. By revisiting past homes, I explore how memories can be held in a space, and how the image can influence the way we remember.
Photographs were taken in natural light, in areas I move through in my daily life. Through colour, composition, and editing, I’ve aimed for a poetic tone that reflects the blur of memory. Throughout the process, I’ve kept notes to deepen my understanding of the place and the role of the image in relation to what has been lost.
The result is a series of images that forms a kind of memory space; personal, but also something we may recognise: how places continue to live within us, even as they change.