LAVASTUS KERRONNALLISENA ELEMENTTINÄ : Elokuvakoti henkilöhahmon kuvailun välineenä

Abstract

Opinnäytetyö käsittelee lavastusta kerronnallisena työkaluna ja tarkastelee päähenkilön identiteetin muodostumista elokuvakodin kautta. Tavoitteena on tutkia yleistä teoriaa lavastussuunnittelusta ja verrata näitä tuloksia työssäni lavastajana opiskelijaelokuvassa Paniikkipäiväkirjat (2015).

Keskeinen kysymykseni on: Miten lavastus luo hahmon henkilöllisyyttä ja miten se tukee elokuvan kerrontaa. Tämän lisäksi pohdin mistä lähtökohdista suunnittelu alkaa ja miten elokuvakoti muodostuu.

Aihetta käsitellään ensin teoreettisella tasolla. Kirjallisten lähteiden lisäksi, olen haastatellut kolmea suomalaista lavastajaa: Minna Santakaria, Christer Anderssonia ja Sarah Bowen-Walshia.

Työ vastaa kysymyksiin mitä lavastus on ja miten taiteellinen työ jakautuu lavastajan ja ohjaajan välillä. Lisäksi työ esittelee lavastuksen viisi intensiteettitasoa ja kolme ulottuvuutta henkilöhahmon muodostumisessa.

Detta skriftliga examensarbete är en del av examensproduktionen Paniikkipäiväkirjat (2015), var skribenten fungerat som manusförfattare, regissör och scenograf under hösten 2014.

Examensarbetet behandlar scenografi som ett berättarverktyg. Arbetets biämne bearbetar i sin tur huvudkaraktärens identitetsbildande genom scenografin i huvud-karaktärens filmhem. Begreppet ”filmhem” betyder i arbetet ett hem som är skapat för en film av en scenograf.

Syftet med arbetet är att forska i teorier inom filmscenografi och analysera resultaten av mitt arbete som scenograf i examensfilmen Paniikkipäiväkirjat. Den centrala fråge-ställningen jag söker svar på är: Hur skapar scenografin karaktärens identitet samt stöder filmens berättande. Dessutom funderar jag på vilka utgångspunkterna är då man startar en planeringsprocess och hur ett filmhem bildas.

Ämnet behandlas först på ett teoretiskt plan. Datainsamling har dels skett genom fältarbete i form av personliga intervjuer med tre finländska scenografer. Dessa scenografer är: Minna Santakari, Christer Andersson och Sarah Bowen-Walsh. Dessutom har jag forskat skriftliga källor gällande allmänna teorier om scenografi och två tidigare examensarbeten. Som fallstudie används filmen Paniikkipäiväkirjat. I min fallstudie behandlas scenografin endast inne i huvudkaraktärens hem.

I detta arbete presenteras teorier som berör scenografens planeringsprocess och karaktärsbildning. Arbetet svarar på hur scenografi identifieras och hur arbetet fördelas mellan scenografen och regissören. Dessutom introducerar arbetet scenografins fem intensitetsnivåer och tre dimensioner av karaktärsbildning. Arbetet definierar vad ett filmhem är och hur det byggs upp till skillnad från ett vanligt hem.

Jag reflekterar teorin i samband med mitt eget arbete och analyserar scenografin i min fallstudie. Jag forskar i planeringsprocessen och hur scenografin påverkat den visuella stilen i den slutliga filmen. Ytterligare funderar jag på starka och svaga sidor i mitt arbete som scenograf.

Utgående från detta arbete kan jag konstatera att ett filmhem inte är ett vanligt hem. Detta är på grund av att ett filmhem inte skapas av sina invånare utan en scenograf. Filmhem kan fungera som informationskälla eller skapare av atmosfär. Dessutom är filmhem oftast opraktiska till vardagligt liv. Den huvudsakliga funktionen för scenografin i allmänhet är att lyfta fram filmens känsla och skapa en helhetstäckande visuell ”look”.

Scenografens arbete är påverkat av berättelsen, utgångspunkterna, visuella lösningar och praktiska hinder. Scenografi är alltid en regifråga och scenografin uppstår genom samarbete och diskussioner mellan de konstnärligt ansvariga i filmteamet. En lyckad scenografi är oftast osynlig för tittaren, för det viktigaste är alltid att framföra berättelsen.

This thesis deals with set design as a narrative tool and it examines the forming of main characters identity through his/her home environment. The aim is to study some general theories of set design and compare these results to my work as set designer in the student film Panic Diaries (2015).

The key question is: how does set design create identity for the main character and how does it support the narration of the film.

The subject is first discussed at a theoretical level. In addition to written sources, I have interviewed three Finnish set designers: Minna Santakari, Christer Andersson and Sarah Bowen Walsh.

The work answers to what set design is and how artistic work is divided between the set designer and the director. Moreover, the work presents five intensity levels of staging and three dimensions of creating a character.