När publiken blir deltagare : dramapedagogik i föreställningen Trådar från Brott och straff

Abstract

I det här arbetet undersöker jag hur man engagerar en ung publik att diskutera samhälleliga frågor utgående från en teaterföreställning. Syftet med detta arbete är att fördjupa min förståelse kring interaktiv teater med en pedagogisk målsättning. Jag definierar begrepp inom drama och teater och synar hur jag använt dessa i mitt konstnärliga arbete. Jag beskriver publikengagemanget i föreställningen Trådar från Brott och straff genom att jämföra föreställningens uppbyggnad med dramapedagogiska teorier, främst Teater I Undervisnigen (TIU). Jag har även använt mig av skriftlig och muntlig respons från målgruppen, övrig publik och min handledare. Vid forskningens tidpunkt har Trådar från Brott och straff spelats tre gånger och en ny spelperiod förbereds. Arbetsgruppen består av fem skådespelare och mig som dramaturg och regissör. Målgruppen är ungdomar. Jag konstaterar att föreställningens dramapedagogiska bearbetningsdelar var få och inte tillräckligt djupgående för att uppnå målet om reflektion och diskussion om värderingar. Detta berodde bland annat på att arbetsgruppen hade svårt att greppa spelledarens uppdrag och att jag som regissör inte ringade in temat tillräckligt tydligt. Jag ger i detta arbete förslag på hur föreställningens bearbetningsdelar kan utvecklas så att deltagarnas upplevelse och engagemang fördjupas. Främst handlar det om att skärpa till föreställningens frågeställningar och träna på att vara spelledare.

Tässä työssä tutkin miten nuoren yleisön saa pohtimaan yhteiskunnallisia kysymyksiä ja keskustelemaan niistä teatteriesityksen aikana. Tämän työn tarkoitus on syventää ymmärrystäni interaktiivisesta teatterista, jossa on pedagoginen tavoite. Olen määritellyt käsitteitä draaman ja teatterin kentältä ja tarkastellut, miten olen käyttänyt niitä taiteellisessa lopputyössäni. Kuvailen yleisön osallistumista esityksessä Trådar från Brott och straff vertailemalla teatteriesityksen rakennetta draamapedagogisiin teorioihin, erityisesti Teatteri Opetuksessa- metodiin, TO. Olen myös käyttänyt kirjallista ja suullista palautetta kohderyhmältä, muulta yleisöltä ja opinnäytetyön ohjaajilta. Tutkimuksen ajankohtana Trådar från Brott och straff-esitys on esitetty kolme kertaa ja uutta esityskautta valmistellaan. Työryhmä koostuu viidestä näyttelijästä. Minä olen dramaturgi ja ohjaaja. Kohderyhmä on nuoriso. Totean, että esityksen draamapedagogiset osat olivat vähäisiä ja että ne eivät menneet tarpeeksi syvälle, jotta tavoite yleisön pohdiskelusta ja arvojen keskustelemisesta toteutuisi. Tämä johtui muun muassa siitä, että työtyhmällä oli vaikeuksia hahmottaa jokerin (facilator) tehtävä ja siitä, että minä ohjaajana en täsmentänyt teemaa tarpeeksi tarkkaan. Annan tässä työssä ehdotuksia siitä, miten voisimme laajentaa esityksen syventäviä osia. Tärkeintä on tarkentaa esityksen kysymyksiä ja harjoitella näyttelijä-opettajan työtä.

In this thesis I investigate how to encourage a young audience to think about and discuss social-related questions in a theatre performance. The aim with this thesis is to deepen my understanding of interactive theatre that has a pedagogical aim. I define definitions from the field of drama and theatre and describe how I have used them in my artistic exam work. I describe the activity of the audience in the performance Trådar från Brott och straff by comparing the structure of the performance with dramapedagogical theories, mostly Theatre in Education (TIE.) In addition, I have used spoken and written feedback from a group of youths, other audience and my supervisors. During the writing of this thesis the performance Trådar från Brott och straff has been performed three times and a new period of performances is being prepared. The work team consists of five actors and me as dramaturg and director. The target audience for the performance is youths. I came to the conclusion that the dramapedagogical parts of the performance were too few and not immersive enough to fulfill the aim of stimulating the audience to reflect and discuss about the values in our society. This was in part because the ensemble had difficulties understanding the task of the facilator and because I as the director was too unspecific about the theme. In this thesis I propose changes on how to develop the interactive drama parts in the performance in order to give the participants a deeper experience and sense of involvement. Mostly it focuses on clarifying the questions raised in the performance and practicing the task of the facilator.