Idrott, Finlands största kulturform? : En kvalitativ forskning om idrottens roll i kulturen

Abstract

Det här examensarbetet undersöker idrottens position i kulturbranschen. Är idrott kultur eller är dessa två fritidsaktiviteter motpoler? Med hjälp av semistrukturerade, kvalitativa intervjuer undersökte jag åtta respondenters åsikter. Resultaten var varierande och alla hade en egen unik syn på frågan. Största delen av respondenterna var välkomnande till idrott som en del av kulturen men alla var inte av samma åsikt. Arbetet går även kort in på hur Ingå kommun stöder idrotts- och kulturverksamhet. Idrotten kammar hem största delen av kommunernas finansiering, i varje fall på småorter. Detta tror man att beror på att aktiviteten är högre för fritidssysselsättningar på idrottssidan och att kultur evenemang inte är lika populära. Jag frågade respondenterna om fördelningen av understöd enligt aktivitet är rättvist. I Ingå var fördelningen jämn och respondenterna upplevde fördelning av understöd på basen av aktivitet rättvist. Arbetet reder även ut hur respondenterna skulle förhålla sig till samarbete mellan idrott och kultur, och om det finns något branscherna kunde lära sig av varandra. Alla var positivt inställda till någon sort av samarbete. Någon var osäker på hur det fungera i praktiken och någon kom med förbättringsförslag. Till exempel fanns det åsikter om hur högkulturen kunde nyttja av att kopiera idrottens företagsekonomiska modell.

This thesis examines the position of sports in the cultural industry. Are sports culture or are these two activities opposites? I used qualitative interview to find out the opinions of eight respondents. The results were diverse, and everyone had their own unique take on the question. Most of the respondents were welcoming of sports as a part of culture but not everyone had the same opinion. This thesis examines also how the municipality of Ingå supports culture and sports activities financially. Some say that sports activities get the most support especially in small municipalities. This is based on the amount of active sportsmen and other enthusiasts, cultural activities are not as popular. I asked the respondents if they think it is fare to distribute financial support based on activity. The distribution of financial support is very even in Ingå, and the respondents all agreed that activity is a fare measuring rod for distribution. This thesis examines how the respondents feel about collaboration between sports and culture, is there something sports and culture can learn from each other? Everyone found collaboration positive. Some had trouble to see how it would work practically and some came with proposals for improvement. One opinion was that the traditional high-end culture could benefit from copying the sports business model.

Tämä opinnäytetyö tutkii urheilun asemaa kulttuurissa. Onko urheilu kulttuuria vai ovatko nämä kaksi vapaa ajan aktiviteettia vastakkaiset? Käytin laadullisia haastatteluja tutkiakseni kahdeksan vastaajan mielipiteitä. Tulokset olivat vaihtelevia, ja kaikilla vastaajilla oli oma ainutlaatuinen näkemys kysymyksestä. Suurin osa vastaajista suhtautui myönteisesti urheiluun osana kulttuuria, mutta kaikki eivät olleet samaa mieltä. Opinnäytetyö käy lyhyesti läpi kuinka Inkoon kunta tukee kulttuuri- ja urheilutoimintaa. Yleinen mielipide on, että urheilutoimintaa tuetaan enemmän kuin kulttuuria joka johtuu aktiivisuudesta, kulttuuripalvelut eivät ole yhtä suosittuja. Kysyin vastaajilta onko aktiivisuus heidän mielestään reilu mitta. Inkoossa tuet jaetaan todella tasaisesti ja vastaajien mielipide oli, että aktiivisuus on reilu perustelu tukien jaolle. Opinnäytetyö tutkii vastaajien mielipidettä kulttuurin ja urheilun yhteistyöstä ja minkälaisia mahdollisuuksia näillä kahdella olisi oppia toisistaan. Vastaajat suhtautuivat positiivisesti yhteistyöhön. Toiset kokivat toteutuksen vaikeana, ja toiset ehdottivat parannus mahdollisuuksia. Yksi parannus vaihtoehto oli että perinteinen kulttuuri voisi ottaa oppia urheilun markkinoinnista