Loudness War: Introduction and Aftermath of Hypercompression in Modern Music

Abstract

This thesis is an introduction to the a phenomenon called the Loudness War and reflections to its' aftermath. The phenomenon has reigned in the audio- and music industry since the 1970's when audio recordings have become increasingly louder in level. I will introduce the technical audio processing tools on how to achieve the sound that the Loudness War is known for – the sound is called hypercompression. To understand the root of the phenomenon I will review the loudness history in audio recording: when the Loudness War began, why it is practised and the possible reasons why it continues today. The phenomenon is highly debated on and critised by audio professionals whether it is a problem or not, but it is clear that the war is pointless. I will be reflecting on the idea that artists utilize the hypercompressed sound for artistic and not competitive reasons. The most information about the subject is found on audio related web-sites which I will be refering to. I will also present the basic knowledge on the subject found from the book Mastering Audio by mastering engineer Bob Katz.

Tämä opinnäyte-työ on johdanto ilmiöön jota kutsutaan nimellä Loudness War, ja pohdinta sen jälkiseurauksiin. Ilmiö on vallinnut ääni- ja musiikkiteollisuudessa 1970-luvulta asti, kun äänitallenteista on tullut kasvavasti äänekkäämpiä äänentasoltaan. Esittelen tekniset äänenprosessointi-välineet joilla saavutetaan äänityyli mistä ilmiö on tunnettu – tyyli on nimeltään hyperkompressointi. Jotta voi ymmärtää ilmiön ydintä, käyn läpi äänekkyyden historiaa äänitallenteissa: milloin Loudness War alkoi, miksi sitä harjoitetaan ja mahdolliset syyt miksi se jatkuu tänä päivänä. Ilmiö on herättänyt kritiikkiä ääniammattilaisten keskuudessa ja asiasta kiistellään, että onko ilmiö ongelma vai ei – selvää on vain se, että se on hyödyntöntä. Aion pohtia teoriaa siitä että artistit hyödyntävät hyperkompressoitua äänityyliä taiteellisiin- eikä niinkään kilpailullisiin tarkoitusperiin. Suurin tieto asiasta löytyy ääneen liittyvistä verkkosivuista, joihin aion viitata. Esittelen myös perustiedot asiasta masteroija Bob Katzin kirjasta: Mastering Audio.

Denna examensarbete är en introduktion till ett fenomen som kallas för Loudness War och en reflektion till dess följd. Fenomenet är bekant kring ljud/musikproffs-kretsen, men inte kring vanliga musik-konsumerare.

Fenomenet har styrt i ljud- och musik-industrin fr.o.m. 1970-talet när inspelningar blivit ökande högljudda i nivån. Fenomenet började redan på 1940-talet när artisterna märkte att radion spelar musik hårdare när inspelningen har högre ljudnivå. Artisterna började konkurera mot varandra i ljudnivå. Även skivbolag påstod att högljudd musik säljer bättre. Efter uppfinning av digitala ljudformat, bl.a. CD, har det varit möjligt att höja på ljudnivån lättare än på vinyl som har sina tekniska begränsningar. Vinyl-spelarens nål vanligtvis börjar hoppa bort ur sin plats när inspelningen har hög ljudnivå. CD:n har ett tak på ljudnivå av -0dBFS, som är gränsen även idag.

Jag kommer att introducera verktyg för ljud-processering som används för att skapa ljudstilen som används i fenomenet. Högre ljudnivå skapas med kompressorer och kraftigare kompressorer som kallas för limiter. Kompression jämnar ut ljudnivån genom att reducera transienter (peak), och därmed ökar på sakta delar i inspelningen. När kraftig kompression används överdrivet kallas processen för hyperkompression. Hyperkompression kan skapa distorsion som lyssnaren kan uppleva obehagligt och tungt att lyssna på i långa siktet. Många som kritiserat fenomenet påstår att hyperkompression tar livet av musiken eftersom allt låter lika jämnt och trögt på inspelningen. Det sägs att transienter skapar spänning och ger liv till musiken.

För att få förståelse till grunden av fenomenet går jag igenom historien bakom ljud-inspelning: när Loudness War började, varför det utövas och möjliga orsaker varför den fortsätter idag. Nuförtiden kontrolleras ljud på stora medier, t.ex. Spotify, YouTube och på TV med normaliseringsregler, som gör att allt spelas upp på samma ljudnivå. Orsaken som fick många artister att konkurera i ljudnivå finns inte kvar längre. Fenomenet började av konkurenta orsaker men digitala taket är nått länge sedan. Ljudstilen fortsätter trots detta idag p.g.a. olika orsaker som kan spekuleras över. Även myten som skivbolag och producenter uppehåller om att högljudd musik säljer bättre har bevisats felaktig.

Det finns kraftig debatt kring fenomenet och den kritiseras av ljud-proffessionella – frågan är att är det ett problem eller inte. Med klarhet kan man säga att kriget är poänglös. Jag kommer att reflektera kring idén att artisterna utnyttjer den hyperkompresserade ljudstilen för artistiska- och inte konkurerande orsaker. Unga och moderna artister skapar även mer högljudda inspelningar idag med hjälp av teknologin. Musikteknologin har skapat effektiva kompressorer och limiter som gör hyperkompression lättare och bi-produkter som distorsion osynligare än förr.

Den mesta informationen hittar man på ljud-relaterade webbsidor som jag syftar till. Mastraren Ian Shepherd har en egen blogg där ämnet behandlas noggrannt och grundligt. Shepherd tar ställning till ämnet med att organisera ett evenemang som heter Dynamic Range Day. Evemanget hålls årligen, och dynamiska inspelningar firas - bästa publikationen vinner pris. Dynamic Range Day har som mål att allmänbilda vanliga konsumerare att bli medveten om fenomenet. Många vanliga lyssnare har reagerat på inspelningar med överdrivet ljudnivå, t.ex. Death Magnetic av Metallica och Californication av Red Hot Chili Peppers. Fenomenet har blivit synligare med åren men vanliga lyssnare sällan reagerar eller bryr om det hela.

Grundkunskap om saken hittas i boken Mastering Audio av mastraren Bob Katz. Jag presenterar grundtermer och processen kring kompression av denna bok.