Ondskan : Ett skriftligt slutarbete om mitt arbete med iscensättningen av monologen Ondskan

Abstract

I mitt skriftliga examensarbete reflekterar jag över arbetsprocessen i mitt konstnärliga examensarbete Ondskan. Forskningen i mitt skriftliga arbete binder ihop slutsatser av mina egna erfarenheter och upplevelser under den konstnärliga arbetsprocessen, misstag jag begått i början av repetitionerna och vad jag i efterhand förstått, detta i avsikt att både förändra och förbättra den slutliga versionen av det konstnärliga slutarbetet och den kommande turnén av föreställningen Ondskan.

Syftet med detta skriftliga arbete är att reda ut hur det allena påbörjade konstnärliga arbetet från starten hade behövt hjälp av ett yttre öga. Med hjälp av mina pedagoger har jag haft möjligheten att fortsätta den konstnärliga processen utgående från två kända teaterskapares tankar; teoretikern Bertolt Brecht och skådespelaren Konstantin Stanislavskij. Utgående från dessas tankar om teater går jag in på mitt sätt att arbeta med de episka och upplevande förhållningssätten. I mitt skriftliga arbete går jag även in på ”givna omständigheter” och om att ta till mig Konstantin Stanislavskijs ”magiska om”. Även kallat ”som om”.

Som slutsats vill jag lyfta fram hur jag fått en stark motivation att sceniskt behandla mina två teman ondska och våld. Hur mitt val av fängelset som rumslig lösning hade givit mig nya riktningar för det konstnärliga arbetet och framtida projekt och hur jag själv med hjälp av mina två teman önskar öppna för publiken en oavbruten kommunikation och direkt kontakt, samt hur jag i början arbetat ensam och sedan i slutändan med hjälp av fyra yttre ögon kommit fram till glädje, skratt och tårar, istället för blod, svett och tårar.

Kirjallisessa opinnäyttelytyössäni kuvastan taiteellisen työni Ondskan työprosessia. Kirjallisen työni sitoo yhteen päätelmät omista kokemuksistani, taiteellisen työni, kokemukset, harjoitusten alussa tehdyt virheet ja mitä jälkikäteen olen ymmärtänyt, tavoitteena sekä muuttaa että parantaa taiteellisen lopullista versiota, sekä Ondskan-esityksen tulevaa kiertuetta.

Tämän kirjallisen työn tavoitteena on selvittää miten yksin aloitettu työ alusta olisi tarvinnut ulkoisen silmän apua. Opettajieni avulla olen saanut mahdollisuuden jatkaa taiteellista prosessia kahden tunnetun teatterikehittäjien ajatuksiin perustuen; teoreetikko Bertolt Brecht ja näyttelijä Konstantin Stanislavskij. Näiden ajatuksista teatterista lähestyn työtapaani eeppisissä ja koetuissa lähestymistavoissa. Kirjallisessa työssäni paneudun myös "tiettyihin olosuhteisiin" sekä omaksun Konstantin Stanislavskijn "maagisen jos" mikä tunnetaan myös nimellä "kuten".

Lopuksi haluan korostaa sitä, miten minulla oli vahva motivaatio käsitellä minun kahta teemaa paha ja väkivalta. Miten päätökseni valita vankila tilaratkaisuksi oli antanut minulle uusia suuntia taiteelliselle työlle ja tuleville projektille, ja miten itse kahden teemani avulla toivon avaavani yleisölle keskeytyksettömän viestinnän ja suoran yhteyden, sekä miten alussa toimin yksin ja lopuksi neljän ulkoisen silmän avulla saavutin iloa, naurua ja kyyneleitä veren, hien ja kyynelten sijaan.

In my written thesis, I reflect on the work process in my artistic research project Ondskan. This research ties together the conclusions of my experiences during the artistic work process, mistakes I committed at the beginning of the rehearsals and what I understood in retrospect to both change and improve the final version of the artistic finalization and the upcoming tour of the performance of Ondskan.

The purpose of this written work is to reveal how the lonely artistic development process needed the help of an outer eye. Aided by my educators, I had the opportunity to continue the artistic process based on the thoughts of two famous names; the theorist Berthold Brecht and the actor Konstantin Stanislavsky. Based on their thoughts on theatre, I go into my way of working with the epic and perceptive approaches. In my written work, I also write about "given circumstances" and about bringing Konstantin Stanislavsky's "magic about", which is also called "as if".

In conclusion, I wish to highlight how I received a strong motivation to treat my two themes of evil and violence in a scenic way. My choice of using a prison as a spatial solution gave me new ranks for the artistic work and future projects. With the help of my two themes, I wanted to open an uninterrupted communication and direct contact to the audience. During this process, I initially worked alone, but then in the end, with the help of four outer eyes, the conclusion was joy, laughter and tears, instead of blood, sweat and tears.