Prehospitala återupplivningar inom Mellersta Österbottens sjukvårdsdistrikt : En uppföljningsstudie med Utstein-metoden

Abstract

Detta är en uppföljningsstudie av ett examensarbete som gjordes år 2014 och som kart-lade återupplivningsstatistik för åren 2012-2013 inom Mellersta Österbottens sjukvårds-distrikt. Denna studie har som mål att kartlägga återupplivningsöverlevnaden åren 2014-2015 med anledning av att det gjordes stora organisatoriska förändringar gällande akutvården inom distriktet år 2014 och i denna studie undersöks om de organisatoriska för-ändringarna har påverkat återupplivningsstatistiken. Utöver det utreds hur många som var vid liv ett år efter återupplivningen med god neurologisk status och vilka faktorer påverkade överlevnaden. I analysen används en internationellt accepterad återupplivningsrapporteringsmall, Utstein. Datainsamlingen har skett genom att manuellt söka uppgifter om återupplivningsuppdragens primäröverlevnad från förstavårdens elektroniska patientjournalsystem Codea och utvärdera sekundäröverlevnaden genom att använda Mellersta Österbottens centralsjukhus’ elektroniska patientjournalsystem Effica. Återupplivningsförsök påbörjade av akutvårdare utgjorde 40,9% av alla livlösheter, 91,4% av dessa var av kardiologiskt ursprung och av de livlösheter som blev bevittnade av lekmän återficks en spontan blodcirkulation i 35,5% av fallen. Av totalt 93 återupplivningar var 7 patienter vid liv efter 1 år med god neurologisk status. Som bidra-gande orsaker till överlevnaden ansågs, snabb responstid av akutvården, tidig lekmanna återupplivning, defibrillerbar rytm, tidig defibrillering och god intensivvård vid sjukhu-set. En tydlig förändring kunde inte definieras eftersom resultaten forskningarna emel-lan var nästintill entydliga, och inga direkta slutsatser kunde dras om akutvården förbättrats eller försämrats inom området.

Tämä on jatkotutkimus vuonna 2014 tehdystä opinnäytetyöstä, joka kartoitti elvytystilastoa Keski-Pohjanmaan sairaanhoitopiirissä vuosina 2012-2013. Tämä tutkimus tähtää kartoittamaan vuosien 2014-2015 elvytystilastoa, koska vuonna 2014 sairaanhoitopiirin ensihoidossa tehtiin suuria rakennemuutoksia. Tutkimuksella yritetään selvittää, mikäli tilastossa voidaan nähdä selkeä muutos entiseen rakennemuutosten jälkeen. Tämän lisäksi tutkimuskysymykset tulevat olemaan, moniko potilas on elossa ja hyvässä neurologisessa statuksessa vuoden jälkeen elvytyksestä, ja mitkä ovat vaikuttavimmat tekijät selviytymiseen. Analyysissa käytettiin kansainvälisesti hyväksyttyä elvytysraportointimallia Utsteinia. Elvytystietoja kerätään sähköisestä ensihoitojärjestelmästä Codeasta, ja sairaalasta tarvittavat tiedot saadaan sähköisestä hoitojärjestelmästä Efficasta. Elvytys aloitettiin ensihoidon toimesta 40,9 % kaikista elottomuustapauksista, ja näistä 91,4 % todettiin kardiologinen tausta. Kaikista elottomuuksista, mitkä olivat maallikoiden todistamia, saa-tiin 35,5 % tapauksista elvytystoimilla spontaani verenkierto takaisin. Kaikista 93 elvytyksestä 7 potilasta oli elossa vuoden jälkeen ja hyvässä neurologisessa statuksessa. Vai-kuttavat tekijät olivat muun muassa nopea vasteaika ensihoidossa, varhainen maallikkoelvytys, iskettävä rytmi, varhainen defibrillaatio ja hyvä tehohoito sairaalassa. Selvää muutosta ei ole havaittavissa tilastossa, eikä tutkimusten keskinäisessä vertailussa ole löydetty minkäänlaista näyttöä, että ensihoito olisi parantunut tai huonontunut entisestä.

This is a follow-up study of a thesis made in 2014 which mapped the resuscitation statis-tics for the years 2012-2013 of the Central Ostrobothnia’s hospital district. This study’s goal is to map the resuscitation statistics for the following two years, 2014-2015, because there were major pre-hospital structural changes made in the district in the year 2014. This study will aim to answer if there is a clear visible trend in the statistics because of these structural changes. In addition, the main research questions are how many were alive one year after the resuscitation with good neurological status and what were the contributing factors of the survival. The internationally accepted resuscitation rapport model Utstein is being used in the analysis. The data gathering was done by searching manually for the primary survival in the resuscitation in the electronic system Codea used in pre-hospital care, and then search for in-hospital rapports for the patients by going through electronic document in the system called Effica used by the central hospital in Kokkola. Resuscita-tion attempts started by the paramedics were 40,9% of all the cardiac arrests, 91,4% of these were of cardiologic origin and of the cardiac arrest witnessed by a bystander a spontaneous blood circulation were restored in 35,5% of the cases. In a total of 93 cases 7 were alive with good neurologic status after a year. The contributing factors were quick response time, early resuscitation by a bystander, a rhythm that could be defibrillated and early defibrillation and a good intensive care in the hospital. A clear trend was not to be seen based on the results of this study, the numbers in both studies were too similar for any conclusions to be drawn.