Balansträning med balansbrädan Tymo hos en klient med inkomplett ryggmärgsskada: fallstudie

Abstract

Målet med denna studie var att ta reda på om det sker en förändring i ståbalansen hos en klient med inkomplett ryggmärgsskada efter fem veckors balansträning med Tymo. Studien är ett beställningsarbete av Validia rehabilitering i Helsingfors. Forskningsfrågorna är 1) hur har ståbalansen förändrats efter fem veckors träning med Tymo, hos en klient med inkomplett tetraplegi? och 2) hur påverkas klienten av den eventuella förändringen? Till metod valdes fallstudier, eftersom de undersöker endast ett fall, i detta fall klienten. De tillåter kombinationer av olika datainsamlingsmetoder och ger studien djup. Här kombinerades kvantitativa data med kvalitativa data för att beskriva helheten ur en holistisk synvinkel. Bergs balanstest och aktiv tyngdöverföring står för det kvantitativa data och ger konkreta numeriska värden, medan ostrukturerad deltagande observation kompletterar den eventuella förändringen och beskriver själva resultatet. Den kvalitativa datan beskrivs ut ett ICF perspektiv, vilket framhäver hur individen påverkats på olika plan av den eventuella förändringen. Arbetets teoretiska referensram definierar ryggmärgsskada, ståbalans och ICF. Träningen bestod av spel där klienten skulle föra över vikten i olika rörelseriktningar. Klienten tränade två gånger i veckan i fem veckor. I resultaten kunde man se att ståbalansen förbättrades. Poängen i Bergs balanstest ökade (44-50/56), aktiva tyngdöverföringen förbättrades och klientens rörelser blev mycket mera kontrollerade och säkra. I början krävde klienten stöd och tillsyn, medan han redan efter ett par träningsgånger klarade sig självständigt utan stöd. Kompensatoriska rörelser minskade och självförtroendet ökade. Resultaten överfördes också till vardagen. Trots dessa goda resultat kan man konstatera att studien inte är generaliserbar, eftersom undersökningen avgränsades till endast en klient. I fallstudier är det viktigt att ta i beaktan påverkan av forskarens närvaro, subjektivitet vid datainsamling och inverkan av valet kring sturkturerad/ostrukturerad observation. Vidare studier med samma tema rekommenderas, eftersom det finns väldigt lite evidens för att stärka dessa fynd. Studien kändes värdefull eftersom klienten kunde dra nytta av träningen.

The purpose of this study was to examine whether postural balance showed improvement or not in one individual with incomplete spinal cord injury, after five weeks of balance training with Tymo balance board. This study is made for Validia kuntoutus in Helsinki, to support their use of technical equipment in their rehabilitation of neurological clients. The objectives were 1) to evaluate how the standing balance has changed during the five-week balance training and 2) to evaluate how the possible change in the standing balance affected the participant. The method used was a case study, since the aim was to investigate only one participant. Case studies allow combinations in data collecting techniques. In this study quantitative data collection, assessed by the Berg Balance Scale (BBS) and data from Tymo, was combined with qualitative data collection, assessed trough unstructured participating observation (described through the ICF, which is used as a tool to describe how the holistic process affected the client). The theoretical framework describes the spinal cord injury, standing balance and ICF. Training with Tymo is exciting, since you play games by shifting your center of your body in different directions represented on a monitor, which gives you immediately visual feedback. During the training-intervention the client was practicing two times a week in five weeks. The results showed a significant increase in gaining postural balance. BBS scores rose from 44/56 to 50/56 points after five weeks of balance training. Data collected by Tymo showed a linear increase in the postural control. You could also see a qualitative change in the performance through the observation in the postural control. The movement patterns were much more controlled even elsewhere outside the exercise sessions, and the client seemed to gain some selfesteem in managing different tasks in various environments. Despite these significant results, there is a need of further studies to confirm this phenomenon.

Opinnäytetyön tavoitteena oli selvittää viiden viikon tasapainoharjoittelun vaikutukset osittain selkäydinvammautuneella. Harjoituksessa käytettiin Tymo tasapainolautaa, jolla pystyttiin rakentamaan mielekästä tasapainoharjoittelua pelien avulla. Toimeksiantajana opinnäytetyölle toimii Validia kuntoutus Helsingissä. Tutkimuksen tarkoituksena oli selvittää miten selkäydinvammautunut hyötyisi teknisavusteisesta harjoittelusta, mikä voisi tukea Validian toimintaa. Tutkimusongelmina selvitettiin 1) miten viiden viikon tasapainoharjoittelu Tymolla vaikuttaa osittain selkäydinvammautuneelle ja 2) millä tavalla kuntoutuja hyötyy tasapainoharjoittelusta. Tutkimusmenetelmänä toimii tapaustutkimus, sillä osallistujia oli yksi osittain selkäydinvammautunut tetrapleegikko. Tiedon keruu tehtiin kvantitatiivisesti Bergin tasapainotestillä (sekä alku- että loppumittauksina) ja laitteen omilla keräämillä tiedoilla, mutta myös kvalitatiivisesti havainnoinnin avulla, jonka lisäksi analysoitiin kokonaisuutta ICF-kehyksestä. ICF toimii työkaluna, jonka avulla pystyy kuvaamaan ihmisen kokonaisvaltaisuutta, esimerkiksi miten kuntoutuja elää vammansa kanssa tietyssä ympäristössä. Työn teoreettinen viitekehys käsittelee selkäydinvammaa, seisomatasapainoa ja ICF-kehystä. Tuloksena nähtiin seisomatasapainon huomattavasti kehittyneen viiden viikon intervention jälkeen. Bergin tasapainotestin tulokset paranivat 44/56 pisteestä 50/56 pisteeseen. Tymolta poimittu aktiivinen painonsiirto, osoitti että posturaalinen kontrolli oli lisääntynyt, ja havainnoinnin kautta nähtiin, että liikekvaliteetti oli selvästi parantunut. Kuntoutujan itseluottamus kasvoi myös selkeästi. Huolimatta hienoista tuloksista, samankaltaisia tutkimuksia vaadittaisiin vielä tukeakseen tämän työn tuloksia.