Bättre livskvalitet med vårdplan? En kvalitativ intervjustudie om vårdplan för diabetespatienten

Abstract

Abstrakt Diabetes är ett samlingsnamn för kroniska sjukdomar som ökar blodsockernivån i kroppen. Diabetes är en av de sjukdomar som ökar snabbast i Finland och i hela världen. Vårdplan för kroniskt sjuka patienter, som diabetiker är, förväntas göras enligt Institutet för hälsa och välfärd, (THL) och hör till patientens rättigheter enligt hälsovårdslagen 30.12.2010. Syftet med examensarbetet är att beskriva, de erfarenheter som diabetiker erhållit, genom att få en individuell vårdplan uppgjord samt att ta reda på om de upplevt att denna bidragit till bättre livskvalitet och god vård. I studien har en kvalitativ metod använts och data har samlats in genom 12 stycken patientintervjuer bland typ 2 diabetiker i åldern 51 till 70 år, som redan har fått en vårdplan uppgjord. Dorothea Orems teori om egenvård, har valts som teoretisk utgångspunkt. Analysen har skett genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet är uppdelat i fyra huvudkategorier: God vård, Livskvalitet, Vårdplan,samt Egenvård. I resultatet framkom att de flesta ansåg att vårdplanen har bidragit till bättre livskvalitet, en del dock ej. Vissa var osäkra. Olika erfarenheter som diabetikerna erhållit genom att få individuell vårdplan uppgjord har också kommit fram i intervjuerna, vilket samtidigt gett svar på frågeställningen: Vilka erfarenheter har diabetikerna av att få en vårdplan uppgjord? Slutsatsen lyder: Upprättande av vårdplan upplevs för de flesta diabetiker ge bättre livskvalitet, vilket höjer motivationen att i fortsättningen göra upp vårdplaner, för diabetikers bästa.

Tiivistelmä Diabetes on kroonisten sairauksien joukko, mikä lisää veren sokeritasoja kehossa. Diabetes on yksi nopeimmista kasvamista sairauksista Suomessa ja muualla maailmassa. Kroonisesti sairaiden potilaiden hoitosuunnitelma, kuten diabeetikkojen, odotetaan toteutuvan Terveyden ja hyvinvoinnin laitoksen, THL:n mukaan ja kuuluu potilaan terveydenhoitolain 30.12.2010 mukaisiin oikeuksiin. Opinnäytetyön tarkoitus on kuvaamalla kokemuksia, joita diabeetikot ovat saaneet saatuaan yksilöllisen hoitosuunnitelman ja selvittää jos he kokivat tämän parantavan elämänlaatua ja hyvää hoitoa. Tutkimuksessa on käytetty kvalitatiivista menetelmää. Tietoja on kerätty 12 potilashaastattelusta, 51-70-vuotiaiden tyypin 2 diabeetikoilta jotka ovat jo saaneet hoitosuunnitelman. Dorothea Oremin omahoidon teoria on valittu teoreettiseksi lähtökohdaksi. Analyysi on tehty laadullisen sisällönanalyysin avulla. Tulos on jaettu neljään pääluokkaan: Hyvä hoito, Elämänlaatu, Hoitosuunnitelma ja Omahoito. Tulokset osoittavat, että useimmat diabeetikot katsovat, että hoitosuunnitelma on parantanut elämänlaatua, mutta osa ei. Jotkut olivat epävarmoja. Haastatteluissa ilmeni myös erilaisia kokemuksia, joita diabeetikot saivat yksittäisten hoitosuunnitelmien avulla. Nämä antoi myös vastauksia kysymykseen: Minkälaisia kokemuksia diabeetikoilla on saatua yksilöllisen hoitosuunnitelman? Johtopäätös on: Hoitosuunnitelman laatiminen kokevat useimmat diabeetikot parantavan elämänlaatua, mikä taas herättää motivaatiota jatkamaan hoitosuunnitelmien kehittämistä.

Abstract Diabetes is a group of chronic diseases that increase blood sugar levels in the body. Diabetes is one of the fastest growing diseases in Finland and worldwide. Health care plan for chronically ill patients, like diabetics are, is expected to be done according to the Institute for Health and Welfare (THL), and belongs to the patient's rights under the Health Care Act 30.12.2010. The aim of the thesis work is describing the experiences that diabetics have obtained by getting an individual care plan prepared and to find out if this contributed to better quality of life and good care. In the study, qualitative methods have been used and data has been collected through 12 patient interviews among type 2 diabetics aged 51-70 years, who have already received a care plan. Dorothea Orem's self-care theory has been chosen as the theoretical starting point. The analysis has been done through qualitative content analysis. The result is divided into four main categories: Good Care, Quality of Life, Care Plan, and Self-Care. The result was that most diabetics felt that the care plan contributed to better quality of life, some not. Some were not sure. Different experiences that the diabetics obtained through the provision of an individual care plan have also emerged in the interviews, which at the same time provided an answer to the question: What experiences do the diabetics have of getting a care plan done? The conclusion is: Establishment of care plan is experienced for most diabetics, providing better quality of life, which raises the motivation to continue to develop care plans, for the diabetic's best.