Midwives ways of coping with crises

Abstract

The influence of a critical and traumatic work related event on a midwife is relatively well documented globally. Continuous and recurrent exposure to trauma leads to symptoms that untreated can have long-term consequences for the midwife's ability to work and her ability to provide good and empathic care. At a global scale the shortage of midwives, the thought of leaving the profession, persenteeism and sick leaves have been traced to untreated traumatic events within the profession. The purpose of this thesis is to clarify the coping methods midwives use to cope with crisis they face at work and how the used coping methods influence their ability to give good and empathic care. This thesis is a qualitative research which concentrates on how midwives at a delivery ward cope with crisis situations they encounter at work. The work is commissioned by the Hospital district of Helsinki and Uusimaa. The data is gathered through personal interviews with midwives using critical incident technique. The data is transcribed and analyzed through inductive data analysis. A total of eight interviews was made in which 53 critical incidents was mentioned. The results show that midwives use a variety of coping methods that are more or less intentional in order to cope with the crisis. The most used were coping by discussion with colleagues and forcing oneself to forget. Many carry traumas from years ago that still influences their work directly or indirectly. The need of further research within the Finnish midwives mental well-being is significant. The need of effective methods to increase resilience amongst midwives and also other health care professionals is prominent.

Barnmorskors utsatthet för kritiska och traumatiserande händelse i samband med sitt yrke är relativt väl dokumenterat på en global nivå. Att ständigt och återkommande vara utsatt för trauma leder lätt till symptom som obearbetat kan ha långvariga konsekvenser för barnmorskans arbetsförmåga och dess förmåga att ge god och empatisk vård. På global nivå har även bristen på barnmorskor, tanken att lämna yrket samt sjukskrivning kunnat härledas till obearbetade kritiska händelser inom arbetet. Syftet med forskningen är att klargöra vilka metoder barnmorskorna använder för att klara av kriser de bemöter i arbetet samt hur dessa metoder påverkar deras förmåga att ge god och empatisk vård. Denna forskning är en kvalitativ forskning som koncentrerar sig på hur barnmorskor vid en förlossningsavdelning hanterar krissituationer de bemöter i arbetet. Arbetet är ett beställnings arbete av Helsingfors och Nylands Sjukvårdsdistrikt. Materialet till mastersarbetet samlas genom personliga intervjuer med barnmorskor med hjälp av Critical Incident intervju-metod. Materialet transkriberas och analyseras med hjälp av induktiv data-analys. Sammanlagt gjordes åtta intervjuer under vilka 53 kritiska incidenter nämndes. Resultaten visar att barnmorskorna använder sig av en mängd mer eller mindre medvetna metoder för att hantera kriser. Det vanligaste var diskussion med kollega samt att tvinga sig att glömma. Många bär på trauma sedan flera år tillbaka som fortfarande påverkar deras arbete direkt eller indirekt. Behovet av vidare forskning inom de finländska barnmorskornas mentala välbefinnande är signifikant. Behovet av effektiva metoder för ökandet av resiliensen bland barnmorskor men även övrig vårdpersonal är framträdande.

Tutkimus on osa Arcadan, Diakin ja University of Eastern Africa Baratonin yhteistyökoulutusta, Masters of Global Health Care. Tutkimus on kvalitatiivinen tutkimus kätilön selviytymisestä työssään kohtaamista kriisitilanteista. Tutkimuksen taustana on tutkimusten osoittama tieto käsittelemättömien kriisien negatiivisesta vaikutuksesta terveysalan ammattilaiseen ja sitä mukaan mahdollisuuteen antaa hyvää hoitoa. Tutkimuksen tavoite on kartoittaa kätilöiden tarve henkiseen ensiapuun. Tutkimus pyrkii antamaan työkaluja, henkisen ensiavun kehittämiseen työntekijöiden tarpeista lähtöisin. Ja sen avulla voidaan vähentää kriisien aiheuttamaa lyhyt- ja pitkäaikaista stressireaktiota ja sairauspoissaoloa, sekä parantaa selviytymistä haastavassa työssä kohtaamista kriiseistä.

Materiaali kerättiin yksilöhaastattelulla. Yhteensä kahdeksan haastattelua tehtiin käyttäen Critical Incident menetelmää. Materiaali analysoitiin induktiivisella analyysi menetelmällä.

Yhteensä 53 kriittistä tapahtumaa mainittiin. Tulokset osoittavat kätilöiden kantavan suurta määrää käsittelemättömiä tapahtumia joilla edelleen on vaikutuksia työhön. Keskustelu kollegan kanssa sekä väkinäinen unohtaminen olivat yleisimmin ilmenevät menetelmät. Tarve syventävälle tutkimukselle aiheen ympärillä nousi vahvasti esiin. Resilienssin voimistaminen ja tehokkaiden menetelmien kehittäminen ja käyttöönotto on tärkeää.