Olika fånggrödor i korn: konkurrensen med huvudgrödan och höståterväxten

Abstract

För att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket borde fånggrödor börja användas flitigare. Syftet med att odla fånggrödor är att de skall binda näringsämnen, minska risken för erosion och bidra till anrikningen av åkerns mullhalt. Det viktigaste att tänka på vid odling av bottengrödor är att de inte får konkurrera med huvudgrödan och att höståterväxten måste vara kraftig.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur man genom val av art kan minska konkurrensen mellan huvudgrödan och den insådda fånggrödan, samt optimera fånggrödans höståterväxt. Detta arbete har som grund ett fältförsök där tio olika fånggrödor, arter och artblandningar, såddes tillsammans med korn i två upprepningar.

I detta försök kom man fram till att blandningen engelskt rajgräs och vitklöver var den idealiska fånggrödan. Den konkurrerade inte med huvudgrödan och hade en kraftig hösttillväxt. Resultaten visade också att insådda fånggrödor inte behöver orsaka en skördeminskning i spannmål samt att ogräsandelen minskar med insådda fånggrödor.

Maatalouden kasviravinteiden huuhtoutumisriskin vähentämiseksi tulisi kerääjäkasveja käyttää useammin. Kerääjäkasvin tarkoituksena on sitoa ravinteita, ehkäistä eroosiota ja parantaa maan koostumusta. Aluskasvien viljelyssä on tärkeintä se, että ne eivät kilpaile pääkasvin kanssa ja se, että niiden kasvu on voimakasta pääkasvin korjuun jälkeen.

Tämän työn tarkoituksena oli tutkia eri lajien avulla miten kilpailua pääkasvin ja kerääjakasvin välillä voidaan vähentää, sekä miten optimoida kerääjakasvin kasvu korjuun jälkeen. Tämä työ perustuu kenttäkokeeseen missä kymmenen erilaista kerääjäkasvilajia ja lajisekoitusta kylvettiin ohran kanssa kahdella toistolla.

Kokeessa havaittiin, että englannin raiheinän ja valkoapilan sekoitus on ideaalinen kerääjäkasvi. Tämä sekoitus ei kilpaillut pääkasvin kanssa ja syyskasvu oli voimakasta. Kokeen tulokset osoittivat myös sen, että aluskasvit eivät välttämättä vähennä viljasatoa mutta ne vähentävät rikkakasveja.

In order to reduce plant nutrient losses from agriculture, catch crops should be used more often. The purpose of growing catch crops is to fix nutrients, reduce the risk of erosion and contribute to the enrichment of soil organic matter. When growing undersown catch crops, the most important thing to consider is that they should not compete with the main crop while autumn regrowth should be abundant.

The purpose of this work was to examine how, by choice of species, the competition between the main crop and the catch crop can be reduced, at the same time as the regrowth of the catch crop subsequent to the harvest of the main crop is optimized. This thesis is based on a field trial in which ten different catch crops, species and mixtures of species, were sown together with barley in two replications.

A mixture of English ryegrass and white clover appeared to be the ideal catch crop. It did not compete with the main crop and had an abundant autumn regrowth. None of the undersown catch crops included in this trial reduced the yield obtained from the main crop, while weed biomass decreased with undersown catch crops, compared to barley grown as a pure crop.