Intensivvårdsdelirium : en systematisk litteraturstudie över vad sjukskötaren kan göra för att förebygga och upptäcka ett vanligt vårdproblem

Abstract

Intensivvårdsdelirium är ett akut insättande och fluktuerande förvirringstillstånd som kan karakteriseras av alternerande mental status, koncentrationssvårigheter samt försämrad kognition och sömncykel. Tillståndet antas drabba upp till 81% av alla intensivvårdspatienter men anses vara ett övergående tillstånd. Vissa studier antyder att den kognitiva dysfunktionen kan kvarstå i flera år. Syftet med detta examensarbete var att genom en litteraturstudie undersöka vilka evidensbaserade icke-farmakologiska metoder sjukskötaren kan använda sig av i vårdarbetet för att förebygga och upptäcka intensivvårdsdelirium. Resultatet tolkades därefter med utgångspunkt i Katie Erikssons teori om lidande. I litteraturstudien framgick det att det finns flera icke-farmakologiska interventioner som kan användas för att förebygga tillståndet. Reorienteringsstrategier, lämplig inredning, tidig mobilisering, tillräcklig sömn och familjens medverkan tycks minska förekomsten av intensivvårdsdelirium, särskilt om alla dessa åtgärder implementeras parallellt så som i t.ex. ABCDE-modellen. Litteraturstudien har också kunnat identifiera flertalet riskfaktorer som associeras med tillståndet, liksom noterat att skattningsinstrumentet CAM-ICU (Confusion Assessment Method for the ICU) bär högst specificitet och sensitivitet vid screening för intensivvårdsdelirium och används med fördel parallellt med RASS (Richmond Agitation-Sedation Scale) eller SAS (Riker AgitationSedation Scale) då djup sedering anses vara starkt förknippad med förekomsten av intensivvårdsdelirium.

Intensive care unit delirium is an acute and fluctuating state of confusion which is characterized by alternating mental status, concentration difficulties, impaired cognition and disturbed sleep cycle. The condition is believed to affect up to 81% of all intensive care patients but is considered to be a transitory condition. However, some studies suggest that the cognitive dysfunction may persist for several years. The purpose of this bacherlor’s thesis was to through a literature study investigate which evidence-based non-pharmacological methods a nurse can use to prevent and detect intensive care delirium. The material was interpreted on the basis of Katie Eriksson's theory of suffering. The results of the literature study showed that there are several non-pharmacological interventions that can be used to prevent the condition. Reorientation strategies, appropriate interior design, early mobilization, adequate sleep and family participation seem to reduce the incidence of intensive care delirium, especially if all these measures are implemented together, such as in the ABCDE model. The study has also identified several of the risk factors associated with the condition, and concluded that the Confusion Assessment Method for the ICU (CAM-ICU) has the highest specificity and sensitivity for delirium screening in an ICU setting. Another important conclusion is that CAM-ICU is advantageously used in parallel with Richmond Agitation-Sedation Scale (RASS) or Riker Agitation-Sedation Scale (SAS). The reason for this being that deep sedation is considered to be strongly associated with the presence of intensive care unit delirium.