Problem som lösning : en fallstudie av bildspråket i dokumentärfilmen Hemmet
Runeberg, Jenna (2018)
Runeberg, Jenna
Yrkeshögskolan Arcada
2018
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2018060412452
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2018060412452
Tiivistelmä
Problem som lösning, en fallstudie av bildspråket i dokumentärfilmen Hemmet, beskriver den problemlösningsprocess som uppstod under förproduktionen av dokumentärfilmen Hemmet och redogör för vad denna process resulterade i. Arbetet utreder också frågor kring hur man porträtterar förfluten tid i film. Den teori kring representationsmodus och rekonstruktioner i film som presenteras och sedan tillämpas på problemlösningsprocessen i dokumentärfilmen Hemmet baserar sig främst på Bill Nichols bok Introduction to Documentary och Pelle Snickars och Cecilia Trenters bok Det förflutna som film och vice versa. De modeller som behandlar problem och problemlösning har Jan Rollofs bok Kreativ & effektiv problemlösning och Bengt Renanders Kreativitet för livet: lär dig använda dina problem-de är nyckeln till din kreativitet och till dig själv som grund. Syftet med arbetet är att påvisa hur problem i förproduktionen kan påverka filmens representationsmodus och på så sätt förändra hela filmens helhetsintryck. Jag vill också synliggöra hur olika modus tar fram vissa element i dokumentärfilm medan den osynliggör andra. Målet är att uppmuntra till kreativt tänkande och till att se problem som början på en kreativ process där slutresultatet blir bättre än innan.
Dokumentärfilmen Hemmet handlar om ett barnhem som var aktivt under 1950-70 talet på Åland. Föreståndarna på barnhemmet idkade misshandel och vanvård på de barn som bodde där medan omgivningen tyst iakttog och idag kräver barnen, som numera är vuxna, upprättelse. Jag som fotograf planerade tillsammans med regissörerna Frida Ulfsson och Sara Östman ett bildspråk som huvudsakligen kretsade kring den byggnad där Barnhemmet drivit sin verksamhet. Under förproduktionen fråntogs vi all tillgång till byggnaden vilket var den mest relevanta inspelningsplatsen för vårt bildspråk. Vi fråntogs tillgång på grund av att de nuvarande ägarna inte ville bli förknippade med den historia som utspelats där. Detta resulterade i att den preliminära bildplan som grundade sig i observerande och förklarande representationsmodus omöjliggjordes. I och med detta uppstod problem kring tid och rum och för att hitta en lösning krävdes både kreativitet och handling. Genom att komma till botten med det verkliga problemet förändrades förhållningssättet till filmens subjekt och den nya bildplanen tog sig uttryck i poetiskt och performativt representationsmodus. Resultatet av mitt arbete visar att man genom att byta representationsmodus kan lösa problem som uppstått under produktionens gång. Detta gör också att filmens slutresultat blir ett annat än det först planerade och det kan också bli betydligt bättre än man först tänkt. Problem as a solution, a case study of the imagery in the documentary film Hemmet, describes the problem solving pro-cess that occurred in the preproduction and explains what this process resulted in. The thesis also answers questions about how to portray the past in film. The theory on modes of representation and reconstructions in film that are presented and then apllied on the problem solving process in the documentary Hemmet are primarily based on Bill Nichols Introduction to documentary and Pelle Snickras and Cecilia Trenters Förfluten tid I film och vice versa. The theory on problem and problem solving are based on Jan Rollofs Kreativ & effektiv problemlösning och Bengt Renanders Kreativitet för livet. The purpose of the thesis is to show how problems in the preproduction affects the documentarys mode of representation and thus change the overall impression of the film. The goal is to encourage creative thinking and to see problems as a beginning of a creative process where the end result are better than the one first thought of. The documentary Hemmet is about an orphanage that was active in the 1950s-70s on the Åland islands. The children who lived at the orphanage was abused and neglected and even though everyone knew what was going on no one said a thing. I as the photographer, to-gether with the directors Frida Ulfsson and Sara Östman, planned an imegary that mainly focued on the orphanages build-ing. During preproduction we were forbidden access to the bulding witch was the most importante recording site because the new owners did not want to be associated with the buildings history.
As a result, the imagery based on observational and explanatory representation mode was impossible. By getting to the bottom of the real problem, the approach towards the subject changed and a new imagery took place and was expressed in poetic and performative representation mode. The result of my work shows that changing the mode of representation can solve problems that occure during production. This will also change the end result of the film and the result will differ from the one planned.
Dokumentärfilmen Hemmet handlar om ett barnhem som var aktivt under 1950-70 talet på Åland. Föreståndarna på barnhemmet idkade misshandel och vanvård på de barn som bodde där medan omgivningen tyst iakttog och idag kräver barnen, som numera är vuxna, upprättelse. Jag som fotograf planerade tillsammans med regissörerna Frida Ulfsson och Sara Östman ett bildspråk som huvudsakligen kretsade kring den byggnad där Barnhemmet drivit sin verksamhet. Under förproduktionen fråntogs vi all tillgång till byggnaden vilket var den mest relevanta inspelningsplatsen för vårt bildspråk. Vi fråntogs tillgång på grund av att de nuvarande ägarna inte ville bli förknippade med den historia som utspelats där. Detta resulterade i att den preliminära bildplan som grundade sig i observerande och förklarande representationsmodus omöjliggjordes. I och med detta uppstod problem kring tid och rum och för att hitta en lösning krävdes både kreativitet och handling. Genom att komma till botten med det verkliga problemet förändrades förhållningssättet till filmens subjekt och den nya bildplanen tog sig uttryck i poetiskt och performativt representationsmodus. Resultatet av mitt arbete visar att man genom att byta representationsmodus kan lösa problem som uppstått under produktionens gång. Detta gör också att filmens slutresultat blir ett annat än det först planerade och det kan också bli betydligt bättre än man först tänkt.
As a result, the imagery based on observational and explanatory representation mode was impossible. By getting to the bottom of the real problem, the approach towards the subject changed and a new imagery took place and was expressed in poetic and performative representation mode. The result of my work shows that changing the mode of representation can solve problems that occure during production. This will also change the end result of the film and the result will differ from the one planned.