Stöd i ergoterapi för unga med låg självkänsla

Abstract

Syftet med detta arbete är att utreda hur ergoterapeuter kan stöda unga som har låg självkänsla. Ungdomstiden är en väldigt betydande utvecklingsperiod för tonåringarna, eftersom de måste anpassa sig till en ny uppsättning som inkluderar fysiska, - emotionella, - kognitiva, - och sociala förändringar. Forskning visar att en låg självkänsla är ofta relaterad till psykisk ohälsa och ofta leder detta till att ungdomen blir frånvarande, speciellt från sociala aktiviteter. Det finns lite kunskap om hur ergoterapeuten stöder unga med låg självkänsla och därmed var målet med detta arbete att få ökad kunskap inom detta område. Som examenarbetets referensram fungerade modellen, Doing, Being, Belonging och Becoming, genom vilken själva individen samt görandet granskades. Examensarbetet är en empirisk kvalitativ studie med en deduktiv ansats. Fyra (4) ergoterapeuter deltog i en kvalitativ intervju. Genom en tematiserad innehållsanalys skapades fem (5) huvudkategorier under vilka resultaten presenteras: ”hur man stöder ungdomens förståelse av jaget”, ”hur man stöder självbilden genom aktivitet”, ”vilket stöd ergoterapeuten kan ge gällande kontakt och kommunikation”, ”ergoterapeutiska metoder som stöd för unga med låg självkänsla” samt ”stöd av självkänslan genom grupptillhörlighet”. Examensarbetet innehåller ergoterapeuternas egna erfarenheter och tankar kring stödandet av ungas låga självkänsla. Resultaten ger läsaren en bild över vilka metoder som används inom ergoterapi för stödandet av självbilden och sociala interaktioner för unga med låg självkänsla.