"Att leva med ett cancersjukt barn" : en kvalitativ studie

Abstract

Syftet med det här arbetet har varit att få ökad förståelse för hur vardagen ser ut för de familjer där ett barn har cancer. Frågeställningarna har varit: Vilka är barnets och föräldrarnas reaktioner vid en diagnos? Hur påverkas hela familjens vardag, både för barnet själv, föräldrarna och syskonen av sjukdomen? Den här studien är en kvalitativ studie. Fyra stycken bloggar, som antingen var skriva av mammor eller pappor till barnet, analyserades. I studien användes Katie Erikssons teori om lidande (1994) Begrepp som lyftes fram var: Vårdlidande och sjukdomslidande, som teoretisk utgångspunkt. I diskussionsdelen reflekterades resultatet med den teoretiska utgångspunkten och bakgrunden.

I resultatet framkom att vardagslivet förändrades på många sätt efter att familjen fått sjukdomsbeskedet. Skola och dagis avbröts för barnet för en tid framöver, de blev tvungna att vistas långa tider på sjukhus. Hela familjen blev tvungen att isolera sig på grund av infektionsrisken. Samtidigt som allt det här, gick hela familjen igenom en svår känslomässig process. All fyra familjer ansåg att vårdpersonalens bemötande hade varit bra.

The aim of this study was to get an understanding about how the everyday life works for families who have a child with cancer. The research questions used for the study are: how did the families react when they received the disease diagnosis? How does the disease influence the everyday life for the family, the children, the parents and siblings to the children. This thesis is a qualitative document study. Four blogs, written by either the mother or the father of the child, were analyzed. The theory about suffering by Katie Eriksson (1994) were used. Clinical suffering and suffering causing by disease of Katie Eriksson (1994) was chosen as a theoretical framework. The result was in the end of the study compared with the theoretical point and the background.

The result showed that the everyday life changed in many ways after the family received the disease diagnosis, the school/daycare were interrupted for the child, they had to stay in the hospital for a long time, some of them longer than other. The family had to isolate themselves because of the infection risk for the child with cancer. The whole family had to go through a difficult emotional progress. All families felt that the health professional had done their job in a professional way.