Effekterna av tre insådda fånggrödor på biomassaskördarna av ärten, fånggrödan och ogräsen
Wiksten, Anders (2019)
Wiksten, Anders
2019
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201905067894
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201905067894
Tiivistelmä
Växtnäring förloras från åkrarna som följd av utlakning och erosion. För att motverka dessa växtnäringsförluster har man börjat integrera fånggrödor i växtföljden. Fånggrödor motverkar växtnäringsförluster genom att de binder växtnäringen i marken till sig. Samtidigt kan de i långa loppet förbättra markstrukturen och höja markens mullhalt. Fånggrödan kan också motverka ogräsen genom att konkurrera om växtplats och näring. En bra fånggröda skall inte konkurrera med huvudgrödan samtidigt som den skall ha en god återväxt på hösten.
Syftet med detta arbete var att utreda vilken art respektive artblandning som skulle lämpa sig som insådd fånggröda i ärt. Arbetet undersöker konkurrensförhållandet mellan fånggrödorna och ärtgrödan, fånggrödans återväxt i anslutning till ärtskörden samt också hur fånggrödorna påverkar ogräsens biomassa. Arbetet grundar sig på ett fältförsök där tre olika arter eller artblandningar etablerades som bottengröda i ärt.
Försöket visade att blandningen engelskt rajgräs och vitklöver var den lämpligaste fånggrödan för insådd i ärt. Blandningen hade en viss konkurrens med ärt, men denna konkurrens berodde främst på den torra växtsäsongen med ont om fukt i marken. Artblandningen engelskt rajgräs och vitklöver hade också den högsta biomassatillväxten på hösten och den motverkade bäst ogräsens biomassa av dessa olika försöksled. Ravintoaineita häviää pelloilta huuhtoutumien ja eroosion kautta. Ravintoainehäviöiden ehkäisemiseksi on kerääjäkasveja alettu sisällyttämään viljelykiertoon. Kerääjäkasvit ehkäisevät ravintoaineiden häviämistä sitomalla ravintoaineita maasta itseensä. Kerääjäkasvit voivat pitkällä aikavälillä parantaa maan rakennetta ja humuspitoisuutta. Kerääjäkasvit voivat myös ehkäistä rikkaruohoja kilpailemalla kasvupaikasta ja ravintoaineista. Hyvä kerääjäkasvi ei kilpaile satokasvin kanssa samalla kun sillä on hyvä jälleenkasvu syksyllä.
Tämän opinnäytetyön tarkoituksena oli selvittää mikä laji tai lajisekoitus soveltuu kerääjäkasviksi herneen viljelyssä. Opinnäytetyö tutkii kerääjäkasvin ja herneen kilpailusuhdetta, kerääjäkasvin jälleenkasvua sekä miten kerääjäkasvi vaikuttaa rikkaruohon biomassaan. Opinnäytetyö pohjautuu viljelykokeeseen, jossa kolme kasvilajia tai -lajisekoitusta kylvettiin aluskasveina herneeseen.
Viljelykoe osoitti, että englannin rairuoho ja valkoapila sekoituksena soveltuivat parhaiten kerääjäkasveiksi herneen viljelyssä. Lajisekoitus kilpaili osittain herneen kanssa, mutta kyseinen kilpailu johtui enimmäkseen kuivasta kasvukaudesta ja vähäisestä maan kosteudesta. Englannin rairuoho ja valkoapila lajisekoituksena antoi myös parhaan jälleenkasvun syksyllä ja ehkäisi parhaiten rikkaruohojen biomassaa. Plant nutrients are lost from fields through leaching and erosion. Catch crops prevent nutrient losses by taking up soluble nutrients and protect the soil, by covering the surface and root development. In the long run catch crops can improve the soil structure and increase the humus content in the fields. Catch crops can also counter-act weeds by competing for space, water and nutrients. A good catch crop should not compete with the main crop while it should at the same time have a good regrowth subsequent to the yield of the main crop.
The purpose of this thesis was to examine which specie or mixture of species would be a suitable catch crop when subsown in pea. The thesis examines the competition between catch crop and pea, the regrowth of the catch crop in autumn and how the catch crop affects the biomass of weeds. Timothy, perennial ryegrass and a perennial ryegrasswhite clover mixture were subsown in pea. These treatments were compared to a control consisting of pure pea.
The mixture of perennial ryegrass and white clover appeared to be the most suitable catch crop in pea. The mixture competed to a certain degree with with pea, but this competition was probably mainly caused by the dry growth season combined with a lack of water in the soil. The mixture of perennial ryegrass and white clover had also the largest regrowth in the autumn. In addition, perennial ryegrass together with white clover most effectively counteracted weed occurrence.
Syftet med detta arbete var att utreda vilken art respektive artblandning som skulle lämpa sig som insådd fånggröda i ärt. Arbetet undersöker konkurrensförhållandet mellan fånggrödorna och ärtgrödan, fånggrödans återväxt i anslutning till ärtskörden samt också hur fånggrödorna påverkar ogräsens biomassa. Arbetet grundar sig på ett fältförsök där tre olika arter eller artblandningar etablerades som bottengröda i ärt.
Försöket visade att blandningen engelskt rajgräs och vitklöver var den lämpligaste fånggrödan för insådd i ärt. Blandningen hade en viss konkurrens med ärt, men denna konkurrens berodde främst på den torra växtsäsongen med ont om fukt i marken. Artblandningen engelskt rajgräs och vitklöver hade också den högsta biomassatillväxten på hösten och den motverkade bäst ogräsens biomassa av dessa olika försöksled.
Tämän opinnäytetyön tarkoituksena oli selvittää mikä laji tai lajisekoitus soveltuu kerääjäkasviksi herneen viljelyssä. Opinnäytetyö tutkii kerääjäkasvin ja herneen kilpailusuhdetta, kerääjäkasvin jälleenkasvua sekä miten kerääjäkasvi vaikuttaa rikkaruohon biomassaan. Opinnäytetyö pohjautuu viljelykokeeseen, jossa kolme kasvilajia tai -lajisekoitusta kylvettiin aluskasveina herneeseen.
Viljelykoe osoitti, että englannin rairuoho ja valkoapila sekoituksena soveltuivat parhaiten kerääjäkasveiksi herneen viljelyssä. Lajisekoitus kilpaili osittain herneen kanssa, mutta kyseinen kilpailu johtui enimmäkseen kuivasta kasvukaudesta ja vähäisestä maan kosteudesta. Englannin rairuoho ja valkoapila lajisekoituksena antoi myös parhaan jälleenkasvun syksyllä ja ehkäisi parhaiten rikkaruohojen biomassaa.
The purpose of this thesis was to examine which specie or mixture of species would be a suitable catch crop when subsown in pea. The thesis examines the competition between catch crop and pea, the regrowth of the catch crop in autumn and how the catch crop affects the biomass of weeds. Timothy, perennial ryegrass and a perennial ryegrasswhite clover mixture were subsown in pea. These treatments were compared to a control consisting of pure pea.
The mixture of perennial ryegrass and white clover appeared to be the most suitable catch crop in pea. The mixture competed to a certain degree with with pea, but this competition was probably mainly caused by the dry growth season combined with a lack of water in the soil. The mixture of perennial ryegrass and white clover had also the largest regrowth in the autumn. In addition, perennial ryegrass together with white clover most effectively counteracted weed occurrence.