Från statlig läroplan till yrkeshögskoleutbildning för sjukskötare

Abstract

Detta examensarbete görs som uppdrag för Arcada-projektet kompetens och identitet (COIN) vars syfte är att stärka de positiva sidorna gällande yrkesidentitet och kompetens hos svenskspråkiga sjukskötare. Målet med arbetet är att beskriva hur sjukskötarutbildningens läroplan utvecklats i Finland under tidsintervallet 1930–1995. Arbetet svarar på frågeställningen: Hur har sjukskötarutbildningens läroplan utvecklats i Finland sedan år 1930 då den första statliga läroplanen fastslogs till att yrkeshögskolereformen lagstiftas år 1995? Eftersom detta är ett historiskt forskningsarbete har historisk metod valts ut. Källkritiken är en viktig del inom historisk metod som har tillämpats i arbetet genom yttre och inre källkritik. Datainsamling har skett genom litteratursökning. Arbetet baserar sig på material som bland annat Leijonqvist och Törns forskningsrapport, Tidskriften Epione samt Erikssons bok ”Vårdprocessen - en utgångspunkt för läroplanstänkande”. För att ge läsaren en större helhetsbild av hur utbildningens läroplan utvecklats beskrivs det i bakgrundsmaterialet faktorer som påverkat på utbildningen. Bakgrundsmaterialet tar upp Finlands politiska och ekonomiska förhållanden, kvinnans ställning samt filosofiska strömningar. I resultatdelen av studien framställs och analyseras olika läroplaner under tidsintervaller och där lyfts sjukskötarens yrkeskompetens också fram. Resultatet som framkom i arbetet var att den medicinska sjukdomscentrerade läroplansmodellen länge var gällande för sjukskötarutbildningen. På 1980-talet då vårdvetenskapen och vårdtänkandet allt mer började ingå i vårdutbildningen utformades läroplanen enligt den vetenskapsbaserade läroplansmodellen.