Jämförelse av miljöbelastning för plastprodukter utförda i konventionella plaster, bioplaster och träbaserade kompositmaterial

Abstract

Detta examensarbete, som är utfört på uppdrag av Akvila Oy, kartlägger och jämför miljöbelastningen för tre plastmaterial, polypropen, polylaktid och polystyren. Jämfö-relsen utförs med hjälp av LCA-metoden (Life Cycle Analysis), i vilken man systema-tiskt undersöker och beskriver de olika skeden som ingår i tillverkningsprocessen för respektive plastmaterial. Man utgår från utvinning av råmaterialen, och går vidare till framställningen av materialet, sedan till tillverkningen av den egentliga produkten. För varje skede i processen beräknas energiåtgången och emissionerna i luft, vatten och dessutom noteras växthusgaserna separat. Efter att resultaten erhållits, jämförs de sins-emellan. Värdena baserar sig på en tidigare gjord och publicerad undersökning. Upp-dragsgivaren var intresserad av att få information gällande skillnaden i miljöbelastning för material, avsett för tillverkning (granulat), framställda på konventionellt sätt utgåen-de från oljebaserade föreningar, respektive material framställda på majsbaserade ut-gångsämnen. För en komplett LCA-analys skall också skrotning av produkten inklude-ras, eftersom uppdragsgivaren var intresserad av att få resultaten endast för material i form av granulat, lämnades skrotningen bort. Studien påvisade klart att polylaktid krä-ver mer energi och orsakar större emissioner per viktenhet vid framställning av granulat jämfört med lika stor massa av de övriga. Som slutsats kan konstateras att polylaktid inte är så miljövänligt som människor i allmänhet antar.

Tämä opinnäytetyö, jonka toimeksiantajana toimi Akvila Oy, kartoittaa ja vertailee kol-men eri muovimateriaalin luonnonrasitusta (polypropeenin, polylaktidin ja polystyreenin). Vertailu tehdään LCA-metodin (Life Cycle Analysis) avulla, jossa systemaattisesti kartoitetaan valmistuksen eri vaiheet jokaiselle materiaalille. Aluksi lähdetään raaka-aineen saannista, jatketaan sen jälkeen raaka-aineen jalostukseen ja lopulta päädytään tuotteen valmistukseen. Jokaisen valmistusprosessin energiankulutus lasketaan kuin myös päästöt ilmaan ja veteen. Myös kasvihuonepäästöt huomioidaan. Tämän jälkeen saatuja tuloksia vertaillaan keskenään. Tulokset perustuvat aiemmin tehtyyn ja julkaistuun tutkimukseen. Toimeksiantaja oli kiinnostunut tuotteiden valmistuksessa aiheutuneiden päästöjen ja energiankulutuksen eroavaisuuksista, verraten maissi- ja öljypohjaisia muoveja. Täydelliseen LCA-analyysiin kuuluu myös tuotteen poisheiton sisällyttäminen. Toimeksiantaja oli kiinnostunut vain granulaattien valmistuksessa aiheutuneista päästöistä ja energiankulutuksesta, tämän takia tuotteen poisheittoa ei sisällytetty. Tutkimus osoitti selkeästi, että polylaktidi tarvitsee granulaattien valmistuksessa enemmän energiaa ja aiheuttaa enemmän päästöjä painoyksikköä kohden kun vertaa toisia materiaaleja samassa massassa.

This thesis, which is performed on behalf of Akvila Oy, maps and compares the environmental impacts of three plastic materials, polypropylene, polystyrene and polylactide. The comparison is performed using the LCA method (Life Cycle Analysis), which systematically examines and describes the various stages in the manufacturing of the plastics materials. It is based on the extraction of raw materials, and moving on to production of the material itself (granules), and then to the production of the actual product. For each step of the process, the energy consumption and emissions to air and water are obtained. Also the greenhouse gases are noted separately. After the results are obtained, they are compared among themselves. The values are based on a previously made and published study. Akvila was interested in receiving the information regarding the difference in the environmental impact of the materials, intended for manufacture (granules), made out of oil-based compounds, and corn-based materials. For a complete LCA analysis is also included scrapping of the product, but because Akvila was interested in seeing the results only for materials in the form of granules, the results for scrapping were left out. The conclusion was clearly that polylactide requires more energy and generates more emissions per unit of weight in the production of granules compared to the equivalent mass of the other two materials. As a conclusion can be stated that polylactide is not as environmentally friendly as people generally would think.