Fysisk aktivitet för personer med demens på resurserat serviceboende. En systematisk litteraturstudie
Mörner, Madelene (2019)
Mörner, Madelene
2019
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2019121125933
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2019121125933
Tiivistelmä
Demens är en folksjukdom som blir allt vanligare och drabbar oftast den åldrande befolkningen. Det finns faktorer som leder till att den här gruppen av människor inte aktiveras fysiskt. I de åldrande grupperna krävs fysisk aktivitet för att minska fallrisk, bibehålla rörelseförmåga och den mentala hälsan. Personer med demens kan ha svårt att planera och genomföra vardagssysslor, därför krävs det extra stöd och kunskap för att anpassa fysisk aktivitet specifikt för den här gruppen då de inte har samma förutsättningar att själva ta ansvar för den fysiska aktiviteten. Syftet med detta arbete är att på basis av tidigare forskad evidens undersöka om det finns träningsmetoder som är specifikt gynnsamt för människor med olika typer av minnessjukdom. Detta examensarbete är ett beställningsarbete av folkhälsan välfärd AB. Arbetet utfördes som en systematisk litteraturstudie. Som teoretisk referensram valdes ”boken om demenssjukdomar” som tar upp diverse begränsningar hos personer med demens vad gäller aktivitet och påverkan på gångförmågan och rörligheten. Utöver det valdes FYSS rekommendationer om fysisk aktivitet för dementa. Som underlag används Forsberg & Wengströms litteratur ”att göra systematiska litteraturstudier” för att följa de riktlinjer som krävdes. Utgående från litteraturstudiens resultat kan man uppskatta att försämringar på ADL stagnerar vid både korttidsmätningar och långtidsmätningar. Gällande mobilitet, muskelstyrka och balans kunde man dra slutsatsen att detta förbättrades och fungerade på lång sikt. Vidare gällande de kognitiva funktionerna verkar fysisk aktivitet inte göra någon påverkan enligt de studier som inkluderats i resultatet. Depressiva symptom kunde minska vid fysisk aktivitet utgående från resultatet. Flertalet studier använde sig av HIFE-programmet. Då detta program fokuserar på balans, benstyrka samt gång och förflyttning kunde man dra slutsatsen att det lämpar sig väl för personer med demens för att minska fallolyckor och för att upprätthålla den fysiska förmågan. Som slutsats kan man konstatera att mer forskning inom området behövs.