Akuta skedets fysioterapi efter en rotator cuff-operation

Abstract

Smärta i axeln får tredje mest klagomål efter rygg- och nackbesvär. Patienten som råkat ut för en skada i rotator cuffen är vanligtvis i medelåldern eller äldre. Yngre patienter är ovanligare och i dessa fall är en idrottsskada eller ett trauma oftast orsaken till ruptur i rotator cuffen. Examensarbetet är ett beställningsarbete från Yrkeshögskolan Arcada som en del av projektet FysSim. Projektets ändamål är att öka fysioterapistudenternas kliniska kompetens, genom att i framtiden använda sig av simuleringsundervisning. Syftet med examensarbetet är att få information om vilka de teoretiska riktlinjerna är och hur dessa implementeras i praktiken vid det akuta skedet efter en operation i rotator cuffen, upp till 12 veckor postoperativt. Resultatet svarar på forskningsfrågorna: 1. Vad innehåller den fysioterapeutiska rehabiliteringen efter en rotator cuff operation? 2. Vilka fysiska begränsningar finns det efter en rotator cuff-operation? 3. Hur genomförs rehabiliteringen i praktiken? Metoden i arbetet är en semistrukturerad temaintervju med två fysioterapeuter och materialet består av en teoretisk bakgrund i form av vetenskapliga forskningsartiklar. Resultatet sammanfattar vad fysioterapin innehåller efter en rotator cuff-operation och hur detta genomförs i praktiken. I första hand rekommenderas konservativ behandling och om det inte ger önskat resultat ska operation övervägas. De viktigaste riktlinjerna som ska följas efter operationen är: att låta den opererade vävnaden läka, återställa full rörelseförmåga och återställa styrkan samt funktionsförmågan. Artroskopi visade de sig vara det populäraste sättet att operera den skadade axeln eftersom det endast lämnar små ärr och mindre smärta. En sjuk axel tydde på långsammare rehabilitering. Den terapeutiska träningen ska i sin helhet innehålla övningar för skulderbladet, axeln och bålen. Under det akuta skedet ligger fokusen på vävnadens läkning, de friska ledernas rörelse och axelns rörlighet. Fysioterapeuten måste bestämma och tillsammans med patienten avgöra när hen är redo för nästa skede i rehabiliteringen.