Ilman plaria! : miten tehdä näytelmä ilman käsikirjoitusta?

Abstract

Kirjallinen lopputyöni kertoo produktion työstämisestä täysin ilman käsikirjoitusta ja inspiroivaa tekstiä, eli improvisoiden. Vertaan Jacques Lecoqin ja opettajani Maya Tångeberg-Grischinin metodeja ja työtapoja omaan tapaani työstää taiteellinen lopputyö. Alussa kerron Lecoqin metodeista ja aiemmista kokemuksista tehdä improvisoitua näytelmää. Neljännessä luvussa tarkastelen tietäni valmiiseen produktioon. Vertaan omaa tapaani Lecoqin tapaan tehdä töitä käyttäen apuna muiden teatteritaiteilijoiden, kuten Grotowskin sekä Decroux’n mielipiteitä. Viidennessä ja viimeisessä luvussa arvioin lopputyötäni. Pohdin mikä oli vaikeaa ja mitä tekisin toisin. Kerron myös mitä vaikeuksia matkalla kohtasin ja miten ne selvitin. Esimerkiksi mistä aloittaa päätettyään olla käyttämättä käsikirjoitusta, tai kuinka valita improvisaatioista parhaat palat ilman palautetta antavan ohjaajan tukea. Lopuksi totean, että Lecoq ei anna valmiita aineksia näyttelijäksi tai näytelmäksi vaan perustan, josta kukin voi muokata omanlaisensa teoksen.

I mitt skriftliga slutarbete berättar jag hur jag arbetat fram en teaterproduktion helt utan manuskript eller inspirerande text. Jag jämför Jacque Lecoq’s och min lärares, Maya Tångeberg-Grischins metoder och sätt att arbeta, med min egen teaterproduktion. Först skriver jag om Lecoqs metoder och mina egna tidigare erfarenheter om att jobba fram en teaterproduktion utan manuskript. I fjärde kapitlet iakttar jag min eget sätt att arbeta fram en slutgiltig produktion. Lecoqs och Mayas arbetsmetoder jämförs med mina med hjälp av andra teaterartisters synpunkter. I femte och sista kapitlet gör jag en utvärdering av mitt konstnärliga och skriftliga slutarbete. Där behandlar jag frågor som: Vad var svårt? Vad skulle jag göra annorlunda utgående från de erfarenheter mitt slutarbete gett mig? Vi improviserade fram allt material utgående från olika teman, platser och situationer. Jag återger i mitt slutarbete vilka olika svårigheter vi mötte på vägen och hur vi klarade av dem. Svårigheterna kunde vara t.ex. att avgöra var man ska börja när man inte har ett färdigt manuskript. Jag kom till den slutsatsen att Lecoq inte ger en färdig modell åt skådespelaren eller till en pjäs, utan endast grunderna till ett utgångsläge varifrån alla kan välja sin egen väg till en slutlig teaterproduktion.

This written examination work presents the story of my way of building a final theatre prodiction without the use of a manuscript. As an inspirational text was not used, everything had to be improvised. In this written project, comparisons are made to the methods used by Lecoq as well as those of my teacher Maya Tångeberg-Grischin. In the beginning, Lecoq’s methods are presented together with my own previous experiences of a play built using only improvisation. The fourth chapter presents my own way of working in terms of creating a production. Moreover, this chapter presents comparisons between my own way of working and Lecoq’s as well as the points of view of other thetre experts. The fifth and final chapter presents a self-examination of my artistic and written examination work. Specifically, the chapter deals with what was difficult and what was done to solve the problems. This written project also presents the difficulties we faced during our journey. I came to conclusion that Lecoq’s methods do not produce actors nor plays; but instead he provides an ground platform upon which everybody can build their own story.