Förutsättningar för odling av blålusern

Abstract

Blålusern är en mycket intressant grovfoderväxt för idisslare tack vare det höga proteininnehållet och en god smältbarhet. Även växtodlingsgårdar kan ha nytta av det djupt gående rotsystemet som luckrar marken och tillför mullbildande organisk substans. Blålusern binder luftkväve genom symbiotisk fixering och är därför inte bara självförsörjande på kväve, utan anrikar också marken med kväve. Det finländska klimatet innebär en utmaning för odling av blålusern och också den finländska jordmånen kan på många håll vara ofördelaktig.

Syftet med detta arbete var att undersöka effekten av jordmånsfaktorer och odlingsteknik för tillväxten av blålusern. På ett skifte i västra Nyland där blålusern ingick som blandningspartner i en flerårig vall tog man prover från blålusernplantor och marken.

Blålusern och markanalyserna var samstämmiga och påvisade brister på kväve, fosfor, mangan och zink. Kväve och fosforbrister i grödan orsakades av torka, de låga halterna av mangan och zink syns däremot också i markkarteringsanalyserna. En jämförelse av de enstaka provtagningsplatserna påvisade ett samband mellan låga mangankoncentrationer och en låg andel av blålusern i vallblandningen. Eftersom skiftets pH värde är högt behöver mikronäringsämnen tillföras genom bladgödsling