Idrottsinstruktörens arbetsförmåga
Martikainen, Jenna (2020)
2020
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020112824890
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020112824890
Tiivistelmä
Bakgrund: Arbetshälsans utgångspunkt ligger i arbetsförmågan och den bildas av balansen mellan individens resurser och arbetets krav. Arbetet inom den offentliga sektorn utvecklas konstant och då arbetets krav ändras är det viktigt att studera arbetstagarens resurser. För att idrottsinstruktörer ska kunna främja sina kunders hälsa bör deras arbetshälsa vara på god nivå.
Syfte: Studiens syfte var att kartlägga nuläget av Esbo, Helsingfors och Vanda stads idrottsinstruktörers självskattning av arbetshälsa och arbetsförmåga samt vilka faktorer som förbättrar arbetshälsan.
Frågeställningarna var:
1. Hur uppskattar idrottsinstruktörer deras hälsa och funktionsförmåga i förhållande till arbetet?
2. Vad är idrottsinstruktörers självskattning av deras kompetensgrad och vilka är kompetensbehoven?
3. Vilka värderingar och attityder har idrottsinstruktörer gentemot sitt arbete och hur inverkar det på deras motivation?
4. Hur uppskattar idrottsinstruktörer deras arbetsmiljö och ledarskapet på arbetsplatsen?
Metod: En totalundersökning som förverkligades genom elektronisk enkät som skickades via epost åt 75 idrottsinstruktörer varav 41 svarade på enkäten (svarsprocent nästan 55 %). Data av slutna frågorna analyserades kvantitativt genom univariat och bivariat analys och data av öppna frågorna presenteras som en sammafattning.
Resultat: Idrottsinstruktörer upplever deras arbetsförmåga som god eller mycket god, men de upplever att det finns faktorer som kräver förbättring. Arbetsbilden har haft en tendens för ändring, vilket ger ett ökat behov av utveckling av kompetenser bland idrottsinstruktörer. Då idrottsinstruktörer upplever bundenhet till arbetet ökar även deras motivation. En fungerande arbetsgemenskap anses vara den bärande kraften för att uppehålla en god arbetshälsa på arbetsplatsen bland idrottsinstruktörer.
Diskussion: För att uppehålla en god arbetsförmåga bland idrottsinstruktörer krävs ett hållbart tankesätt där arbetsplatserna utvecklar arbetshälsa i samma takt som själva arbetet utvecklas. Arbetshälsan ska ses som en pågående process i stället för ett bestående tillstånd.
Syfte: Studiens syfte var att kartlägga nuläget av Esbo, Helsingfors och Vanda stads idrottsinstruktörers självskattning av arbetshälsa och arbetsförmåga samt vilka faktorer som förbättrar arbetshälsan.
Frågeställningarna var:
1. Hur uppskattar idrottsinstruktörer deras hälsa och funktionsförmåga i förhållande till arbetet?
2. Vad är idrottsinstruktörers självskattning av deras kompetensgrad och vilka är kompetensbehoven?
3. Vilka värderingar och attityder har idrottsinstruktörer gentemot sitt arbete och hur inverkar det på deras motivation?
4. Hur uppskattar idrottsinstruktörer deras arbetsmiljö och ledarskapet på arbetsplatsen?
Metod: En totalundersökning som förverkligades genom elektronisk enkät som skickades via epost åt 75 idrottsinstruktörer varav 41 svarade på enkäten (svarsprocent nästan 55 %). Data av slutna frågorna analyserades kvantitativt genom univariat och bivariat analys och data av öppna frågorna presenteras som en sammafattning.
Resultat: Idrottsinstruktörer upplever deras arbetsförmåga som god eller mycket god, men de upplever att det finns faktorer som kräver förbättring. Arbetsbilden har haft en tendens för ändring, vilket ger ett ökat behov av utveckling av kompetenser bland idrottsinstruktörer. Då idrottsinstruktörer upplever bundenhet till arbetet ökar även deras motivation. En fungerande arbetsgemenskap anses vara den bärande kraften för att uppehålla en god arbetshälsa på arbetsplatsen bland idrottsinstruktörer.
Diskussion: För att uppehålla en god arbetsförmåga bland idrottsinstruktörer krävs ett hållbart tankesätt där arbetsplatserna utvecklar arbetshälsa i samma takt som själva arbetet utvecklas. Arbetshälsan ska ses som en pågående process i stället för ett bestående tillstånd.