Mätning av vinkeln i knäleden vid ett aktivt knäböj med ett markörlöst datorseendeprogram
Mishima, Nicole; Berg, Marlene (2020)
Mishima, Nicole
Berg, Marlene
2020
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020121528460
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020121528460
Tiivistelmä
Rörelseinskränkningar påverkar alldagliga aktiviteter. Fastän fokus i arbetet var på knäleden borde människan beaktas som en helhet. Rörlighet i knäet är viktigt vid t.ex. gång, trappstigning och sittande på stol. Goniometer är det vanligaste mätningsinstrumentet inom fysioterapi. Ett alternativ för ledmätning är 2D- och 3D- datorseendeprogram för visuell rörelseanalys. Mätinstrumentet som sägs att vara ”the golden standard” är 3D-datorseendeprogram. Det är dock dyrare, kräver flera kameror, är mera tidskrävande, inte tillgängligt för alla och är oftast markörbaserade. 2D- datorseendeprogram är mera kliniskt användbara och detta kräver endast en kamera. Markörlös datorseende är i hastig utveckling. Varför man vill skapa nya markörlösa datorseendeprogram ligger i de nackdelar som markörbaserade kan ha. Projektets beställare Yrkeshögskolan Arcada har utvecklat ett markörlöst datorseendeprogram. Syftet var att validitetsgranska datorseendeprogrammet vid ett aktivt knäböj för visuell mätning av rörelseomfånget och frågeställningen var ”Hur kan programmet utvecklas utifrån en fysioterapeutisk synvinkel?”. Metoden var validitetsgranskning. I detta arbete innebar det om datorseendeprogram-met var valid och om det mätte vad den var avsedd att mäta. Insamlade datan analyserades deskriptivt. De 8 testpersonerna rekryterades inom Yrkeshögskolan Arcada. Vid jämförelse mellan datorseendeprogrammet och goniometer resultaten kan man dra den slutsatsen att datorseendeprogrammet har låg validitet i nuläget. Vid utgångsläget var största gradskillnaden mellan datorseendeprogrammet och goniometern 7,5° och minsta 0,0°. Vid 60° var största gradskillnaden 26,2° och minsta 5,3° och vid 90° var största gradskillnaden 29,0° och minsta 4,3°. Resultaten var felaktiga främst p.g.a. att landmär-ken ”hoppade”. Från en fysioterapeutisk synvinkel är det viktigt att vid knäundersökning även kunna mäta bl.a. höften och vristen för en större helhet. Vidare utveckling behövs med större urval och även angående reliabiliteten.