Kopplingen mellan realismfaktorer och inlärningen hos vårdstuderande vid simuleringsövningar: litteraturstudie

Abstract

Simuleringsövningar används allt oftare som inlärningsmetod inom vårdutbildningar. Simuleringsövningar har använts inom vården och vårdutbildningar i Finland sedan början av 2000-talet och är ett mångsidigt sätt öva patientfall i praktiken utan risken att skada verkliga patienter. Simuleringsövningar kan innehålla olika nivåer av realism. Det kan till exempel vara ett påhittat patientfall på papper till övningar med datorstyrda high fidelity övningsdockor som kan kommunicera och ge ifrån sig livstecken som till exempel andningsrörelser. Frågeställningen i studien är: vad är kopplingen mellan realismfaktorer och inlärningen hos vårdstuderande? Är användningen av realismfaktorer viktig för vårdstuderandes inlärning? Syftet med denna studie är att reda ut vilken skillnad mängden av realismfaktorer till exempel skillnaden mellan high och low fidelity simuleringsövningar har på inlärningen hos vårdstuderande och om deras kunskapsnivå påverkar behovet av realismfaktorer. Resultatet skulle kunna användas för att utveckla simuleringsövningarna så att de på bästa möjliga sätt stöder vårdstuderandes inlärning. Studien är gjord i form av en scoping review och Kolbs experiential learning cycle fungerar som teoretisk referensram i studien. Studien inkluderar elva vetenskapliga artiklar som belyser forskningsområdet. Studien påvisar att vårdstuderande upplever simuleringsövningar med hög nivå av realism bättre bemöter deras inlärningsbehov än övningar med låg realism. De upplever även att de är nöjdare med övningarna och att självförtroende förbättras. När man ser till inlärningsresultaten finns det inte ett entydigt svar på om ökandet av realismfaktorer skulle förbättra inlärningsresultatet märkbart och mer kvalitativ forskning krävs på området.