Säkert överförande av vårdansvaret från den prehospitala akutvården till jourpolikliniken

Abstract

Överlåtandet av en patient från den prehospitala akutvården till en jourpoliklinik är en situation som innebär hög risk för patienten eftersom en stor mängd kritisk information om patientens tillstånd på en kort tid skall överföras två vårdare emellan. Eftersom dagens prehospitala akutvård utför krävande undersökning och vård redan ute på fältet, finns en risk att information om patientens tidigare tillstånd och den redan administrerade vården går förlorad vilket utgör ett hot för en oavbruten vårdkedja. Med detta examensarbete ämnade skribenterna införa en arbetsmodell på jourpolikliniken i Jorv sjukhus för att försäkra en oavbruten informationskedja från fältet till vårdpersonalen på jourpolikliniken. Utgångsläget var att ingen överenskommen arbetsmodell för mottagandet av en patient fanns och i och med att akutvården på området tog i bruk en elektronisk akutvårdsberättelse föll den muntliga rapporteringen bort nästan helt. Skribenterna utvecklade en arbetsmodell för mottagandet av en patient från akutvården och utbildade den till den personal som fungerade som ansvariga sjukvårdare. Efter en en månads testperiod utfördes observationer med vilka skribenterna uppskattade till vilken grad ibruktagandet av arbetsmodellen lyckats. Resultaten var för det mesta positiva, och mottagningstillfällena var för det mesta strukturerade och effektiva. På basis av observationerna och den tidigare utförda litteraturgenomgången kan slutsatsen att standardiserade handlingsmodeller effektiverar överförings- och rapporteringstillfällen och förbättrar patientsäkerheten dras.

Potilaan siirtyminen sairaalan ulkopuolisesta ensihoidosta päivystyspoliklinikalle on riski potilasturvallisuudelle ensihoitajan siirtäessä suuren määrän kriittistä tietoa potilaan tilasta seuraavalle hoitajalle. Nykyaikaisessa ensihoidossa potilaalle suoritetaan jo kentällä vaativia tutkimuksia ja hoitotoimenpiteitä ja näitä kuvaavien tietojen häviäminen uhkaa katkaista potilaan hoitoketjun. Tämän opinnäytetyön tarkoituksena on luoda Jorvin sairaalan päivystyspoliklinikalle malli potilaan vastaanottamiselle ensihoidolta jotta tiedonkulku kentältä sairaalaan voitaisiin turvata. Lähtötilanteessa päivystyksessä ei ollut ennalta sovittua käytäntöä potilaan vastaanottamiselle ja alueen ensihoidon otettua käyttöön sähköisen ensihoitokertomuksen suullinen raportointi loppui lähes kokonaan. Tekijät kehittivät päivystyksen tarpeisiin sopivan toimintamallin joka koulutettiin vuorovastaavina toimiville sairaanhoitajille. Malli otettiin käyttöön kuukauden ajaksi jonka jälkeen mallin käyttöönoton onnistumista tutkittiin vastaanottotilanteita havainnoimalla. Tulokset olivat pääosin positiivisia ja lähtötilanteeseen verrattuna vastaanottotilanteissa henkilökunnan toiminta vaikutti järjestelmälliseltä ja tehokkaalta. Havaintojen ja ja aiemmin suoritetun kirjallisuuskatsauksen pohjalta voidaan vetää johtopäätös että ennalta sovituille toimintamalleilla luovutus- ja raportointitilanteita voidaan tehostaa ja täten parantaa potilasturvallisuutta.

The transmission of responsibility as a patient arrives at an emergency clinic is a high risk situation for patient safety as a lot of critical information about the patients status is passed between two professionals. Since modern emergency care professionals are able to conduct advanced medical examination and treatment in the field before reaching the hospital, losing information about the patients oiginal state and administered treatments poses a real threat for the continuity of care. The goal of this thesis was to incorporate a standard model for admitting a patient brought in by paramedics at the emergency clinic at Jorvi hospital to secure an undisturbed flow of information from the field to the nursing staff at the hospital. The initial situation was that no standard way of admitting these patients or receiving a report existed at the facility, and as the Emergency Medical Service in the area incorporated an electronic chart oral reporting ceased almost completely. The authors developed a model for the admission of patients brought in by the Emergency Medical Service and nursing staff was trained in the usage of the model. After a one month testperiod the staff was observed and the success of the incorporation of the new model was assessed. The results were mostly positive and workflow at the emergency clinic seemed structured and effective in relation to the initial situation. Based on the results of the observation and the literature study conducted earlier, it seems that standardized workmodels may streamline transitional and reporting situations and thus increase patient safety.