GNSS-mätning av jordbruksskiften

Abstract

Examensarbetet gjordes åt Närings-, trafik- och miljöcentralen i Österbotten och behandlar det problem som uppstår när arean av ett jordbruksskifte vid digitering utifrån ortofoto inte överensstämmer med den area som man fått vid terrängmätning med GNSS-instrument. Syftet med arbetet var att undersöka mätosäkerheten hos de två mätsätten, för att på så vis reda ut vilket mätsätt som ger tillförlitligare arealer. Genom att ta del av den forskning som gjorts rörande digitering av jordbruksskiften utifrån ortofoto, har metodens mätosäkerhet granskats. På grund av att man inte har utfört tester på GNSS-mätning med exakt samma utrustning och mätsätt, som används vid terrängmätning av jordbruksskiften, har man utfört nya testmätningar. Genom testmätningarna har man fått en bild av GNSS-instrumentens mätosäkerhet. I examensarbetet har också jämförts arean av jordbruksskiften som mätts med dessa två mätsätt. Resultatet klargör att när man bestämmer arean av jordbruksskiften är GNSS mätning att föredra, med tanke på mätosäkerheten, eftersom man har en standardosäkerhet på mindre än 15 cm vid GNSS-mätningen. Vid digitering utifrån ortofoto har man i genomsnitt en standardosäkerhet (virhe (keskimäärin)) på 1,5 m.

Opinnäytetyö on tehty Pohjanmaan elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskusta varten ja käsittelee ongelmaa, kun peltolohkojen ala ortokuvadigitoinnissa ei vasta GNSS-laitteella tehttyjä mittauksia. Tämän tutkimuksen tarkoitus oli selvittää näiden kahden mittaustavan mittausepävarmuus ja näin selvittää, mikä mittaustapa tarjoaa luotettavamman pinta-alan alueelle. Peltolohkojen ortokuvadigitoinnin epävarmuus on saatu asiaa käsittelvästä tutkimuksesta. Koska GNSS-mittaustestejä ei ole tehty täsmälleen samoilla laitteilla ja mittaustavoilla, joita käytetään alueiden mittauksiin GNSS-laitteilla, on suoritettu uudet testimittaukset. Testimittauksilla on saatu kuva GNSS-mittauksen epävarmuudesta. Opinnäytetyössä on verrattu peltolohkojen aloja, jotka on mitattu näillä kahdella mittaustavalla. Tuloksesta selvi, että kun määritetään peltolohkojen ala, GNSS-mittaus on parempi mittausepävarmuuden näkökulmasta, koska mittausepävarmuus on alle 15 cm GNSS-mittauksessa ja ortokuvadigitoinnissa virhe (keskimäärin) on 1,5 m.

The thesis was done for the Centre for Economic Development, Transport and the Environment in Ostrobothnia and treats the problem that occurs when the area of a land parcel that is edited from orthophotos does not conform to the area gained in terrain measurements with GNSS-instruments. The purpose of this study was to investigate the measuring accuracy of the two measurement methods to find out which method provides more accurate areas. By studying the research done on the editing of parcels based on orthophotos, the accuracy of the method was examined. As no tests of GNSS-measurements had been performed with exactly the same equipment and measurement method that is used in terrain measurements of land parcels, new test measurements were carried out. The test measurements gave an idea of the measurement accuracy of GNSS-instruments. The thesis also compares the area of land parcels measured with the two measurement methods. The result shows that, when determining the area of a parcel, the GNSS-measurement method is to be preferred since the standard inaccuracy of a GNSS-measurement is less than 15 cm, whereas the standard inaccuracy (virhe (keskimäärin)) of orthophoto editing is 1.5 m.