Finns det några faktorer som kan förutspå resultatet i en långtidsuppföljning hos patienter med kroniskt patellofemoralt smärtsyndrom som behandlats med artroskopi?

Abstract

Bakgrunden till detta examensarbete är en RCT-studie i vilken man forskade i skillnaderna mellan olika behandlingsmetoder av kroniskt patellofemoralt smärtsyndrom (PFPS); den ena gruppen erhöll artroskopi och ett hemträningsprogram, den andra gruppen enbart ett hemträningsprogram. I denna artikel undersöks ifall det finns några bakgrundsfaktorer som på förhand kan säga något om resultatet av artroskopi som be-handlingsmetod vid PFPS. De undersökta var patienter som insjuknat i PFPS och som behandlats vid Sjukhuset Orton under åren 2003-2005 (N= 56, medelålder 28,4 år). De granskade faktorerna har delats in i två grupper; bakgrundsfaktorer så som ålder, kön, längd, vikt, BMI, samt faktorer som har samband med själva symptombilden: fynd från artroskopin, symptomens duration och intensitet samt symptomens inverkan på funktionsförmågan. Uppföljningstiden var 5 år och behandlingens effekt bedömdes med Kujala score. Resultatet av undersökningen visade att ingen av de undersökta faktorerna har någon påverkan på långtidsuppföljningen av PFPS. Sammanfattning: Denna diagnos är vanligt förekommande på fysioterapimottagningarna, och prognosen för denna diagnos är i huvudsak god. I fortsättningen kan de patienter som har lång-tida besvär att denna diagnos genom denna uppföljning och fortsatta forskning få mera information om orsakerna bakom detta besvärliga knäproblem.

This thesis is based on a RCT – study in which the aim was to study the differences between different treatment methods of patellofemoral pain syndrome (PFPS). The first group received arthroscopy and a home-exercise program; the second group received a home-exercise program only. The aim of this article is to study if there are any factors that can predict the outcome in a longtime follow-up of the patients treated with arthroscopy. The patients that participated in this study had all been diagnosed with, and treated for, PFPS at the hospital Orton during years 2003-2005 (N=56, middle-age 28,4). The factors that where studied where divided into two groups. Group one consisted of background factors such as age, sex, height, weight, and BMI. Group two consisted of factors regarding the symptoms caused by PFPS: findings from the arthroscopy, the duration and intensity of the symptoms and also the impact on daily living caused by the symptoms. The follow-up time was five years and the efficiency of the treatment was evaluated with the Kujala score. The result of this study showed that none of the factors that where screened had an impact on the long-time follow-up of PFPS. Conclusion: PFPS is a common diagnose amongst the patients that seek help from a physical therapist. Through this follow-up and further study the patients can receive more information about the rea-sons behind this difficult knee problem.

Tämän lopputyön taustana on RCT-tutkinto, jossa tutkittiin hoitomenetelmien eroja patellofemoralin oireyhtymässä; yhdelle ryhmälle tehtiin artroskopia ja määrättiin kotihar-joitusohjelma, toiselle ryhmälle määrättiin ainoastaan kotiharjoitusohjelma. Tässä opinnäytetyössä tutkittiin, mikäli löytyy taustatekijöitä, joista etukäteen voidaan ennustaa art-roskopian tulos hoitomenetelmänä PFPS:ssa. Tutkittavat potilaat olivat sairastuneet PFPS:än ja saaneet hoitoa Sairaala ORTONIssa vuosien 2003–2005 välillä (N = 56, keski ikä 28,4 vuotta). Tutkittavat tekijät on jaettu kahteen ryhmään: taustatekijöihin kuten ikään, sukupuoleen, pituuteen, painoon ja BMI:in, sekä tekijöihin, jotka liittyvät oireku-vaan: artroskopian löydökset, oireiden kesto ja kivun intensiteetti sekä oireen vaikutus toimintakykyyn. Seuranta-aika oli 5 vuotta, ja hoidon tehokkuus arvioitiin Kujala scorella. Tutkinnan tulos osoitti, ettei millään tutkittavalla tekijällä ollut merkitystä PFPS pitkäaikaseurannassa. Yhteenveto: Tämä diagnoosi on yleinen fysioterapian vastaanotolla, ja diagnoosin ennuste on pääosin hyvä. Jatkossa niiden potilaiden, joilla vaiva aiheuttaa pitkäaikaista haittaa, seuranta ja jatkotutkimus voi tuoda lisätietoa tämän kiusallisen polvivaivan syistä.