Jag vill visa i bild när ord och text strular

Abstract

Jag valde nu att göra ett verk som visar möjligheterna att kunna berätta en berättelse genom att använda sig av olika animerings metoder, ett så kallat annat typ av språk än att berätta genom ord och tal. Hela aspekten av animation har jag länge varit intresserad av, redan som barn, att kunna se hur en tecknad figur du tecknar ner på papper och se den kommer till liv, det finns filmer och spel där du kan styra dessa karaktärer och uppleva dessa berättelse genom denna karaktär du spelar. Barnfilmer som Lejonkungen, Toy Story och oändligt flera, inget av det är äkta men ändå känns det så äkta och så levande. Dessa filmer har länge haft och har en sån stor påverkan på vår kultur, uppväxt och i alla åldrar. Det är så intressant hur du kan skapa sympati, känna känslor för en fantasi figur som är uppbyggd på linjer och färger.

Detta med att jag ser detta som ett annat språk och varför jag vill upplysa animering till andra, jag har haft svår dyslexi från ung och det har funnits oändligt med stunder när jag har haft tankar jag har velat berätta till andra men jag har då inte lyckats kunna få det sagt så att andra skulle förstå mig, så det finns då gånger jag har hellre varit tyst. När jag nu började experimentera lekfullt med animering i äldre ålder, jag märkte då möjligheten med någonting som jag har burit på länge som jag inte har kunnat få ut genom ord och tal, att jag istället tar och visar till andra genom en animerad kort film vad jag försöker få sagt och visar hur jag har känt mig som jag inte har lyckats berätta tidigare. Jag tänker då och jag vet garanterat det finns andra som bär på tankar, känslor och ord men vet inte hur de skall berätta det. Hur skulle det då vara, istället för att försöka berätta det i ord och tal att möjligheten att kunna visa det istället.

I have now chosed to make a work that shows the possibilities of being able to tell a story by using different animation methods, a so-called different type of language than telling through voice and words. I have long been interested in the whole aspect of animation, already as a child, to be able to see how a cartoon character you draw down on a paper and see it come to life, there are movies and games where you can control these characters and experience these story through this character you play. Children's films like The Lion King, Toy Story and endless more, none of it is real but still it feels so real and so alive. These films have long had and have such a great impact on our culture, upbringing and at all ages. It's so interesting how you can create sympathy, feel emotions for a fantasy figure that is built on lines and colors.

Why I want to inform animation to others a another language, I have had difficult dyslexia from a young age and there have been endless moments when I have had thoughts I wanted to tell to others but I haven't been able say in a way so others would understand me, there are times when I have preferred to be quiet. When I now at an older age began to experiment playfully with animation, I noticed the possibility of something that I have carried for a long time what I haven't been able to get out through voice and words, I have now instead taken the time and showed to others through an animated short movie what I have been carring and show things I have not been able to tell before. I think thenm or I know for sure there are others, not only people with dyslexia, who carrying thoughts, feelings and words, but also don't always know how to talk about things they would like to share. How would it be then, instead of trying to tell things with the voice or words, the opportunity to be able to show it instead.