Ultraljudsbehandling vid frakturskador - En systematisk litteraturstudie: LIPUS inverkan på läkningen
Glännefors, Max; Kajander, Willem (2021)
2021
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2021052812043
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2021052812043
Tiivistelmä
Denna systematiska litteraturstudie har haft sin strävan att undersöka huruvida ultraljud är effektivt som behandlingsmetod vid frakturskador. Frakturer läker mest sannolikt ihop på egen hand med hjälp av fixering och tid. Vid 5-10 % av gångerna misslyckas dock läkningen. Lågintensivt pulserande ultraljud (LIPUS) har enligt tidigare forskning visat sig vara en alternativ behandlingsform för snabbare läkning av frakturer eller vid tillfällen då frakturläkning har upphört eller går långsamt.
Vi har belyst effekten av LIPUS på frakturskador med en systematisk litteraturstudie enligt Forsberg & Wengström. Litteraturstudien inkluderade 27 artiklar, varav 4 in-vitro studier. Artikelsökningen gjordes inom databaserna PEDRO, PubMed, Google Scholar, Cinahl, Cochrane Library och Swepub. Vi jämförde LIPUS effekt på färska frakturer med långsamläkande frakturer samt icke sammanläkta frakturer.
Studien visar att LIPUS har olika effekt beroende på frakturtyp och när behandling inleds. Artiklar av hög evidens förespråkar att lågintensivt pulserande ultraljud inte har någon effekt eller i bästa fall en marginell förbättring av läkningen. Studier av låg och måttlig evidens visade däremot att det har potential som stimulerande verktyg för att förbättra läkningsförmågan på frakturer. Frakturgapet hade stor betydelse för LIPUS förmåga att påverka läkningen. Vid relativt små frakturgap var LIPUS särskilt fördelaktigt, som exempelvis vid metatarsala frakturer.
Litteratur i denna litteraturstudie är skeptiska till att ultraljud kan initiera en ny läkningsprocess om den redan har uteblivit eftersom behandlingen inte har bekräftats öka cellprofilerationen på frakturstället. LIPUS har däremot stöd av vetenskapen gällande dess förmåga att stimulera en redan befintlig läkeprocess. LIPUS har inte samma potentiella effekt på fördröjda (långsamt läkande) frakturer och icke sammanläkta frakturer (nonunions) som på färska frakturer. Efter litteraturundersökningen är vi fortsatt osäkra kring LIPUS effekt och uppmanar därför till vidare forskning.
Vi har belyst effekten av LIPUS på frakturskador med en systematisk litteraturstudie enligt Forsberg & Wengström. Litteraturstudien inkluderade 27 artiklar, varav 4 in-vitro studier. Artikelsökningen gjordes inom databaserna PEDRO, PubMed, Google Scholar, Cinahl, Cochrane Library och Swepub. Vi jämförde LIPUS effekt på färska frakturer med långsamläkande frakturer samt icke sammanläkta frakturer.
Studien visar att LIPUS har olika effekt beroende på frakturtyp och när behandling inleds. Artiklar av hög evidens förespråkar att lågintensivt pulserande ultraljud inte har någon effekt eller i bästa fall en marginell förbättring av läkningen. Studier av låg och måttlig evidens visade däremot att det har potential som stimulerande verktyg för att förbättra läkningsförmågan på frakturer. Frakturgapet hade stor betydelse för LIPUS förmåga att påverka läkningen. Vid relativt små frakturgap var LIPUS särskilt fördelaktigt, som exempelvis vid metatarsala frakturer.
Litteratur i denna litteraturstudie är skeptiska till att ultraljud kan initiera en ny läkningsprocess om den redan har uteblivit eftersom behandlingen inte har bekräftats öka cellprofilerationen på frakturstället. LIPUS har däremot stöd av vetenskapen gällande dess förmåga att stimulera en redan befintlig läkeprocess. LIPUS har inte samma potentiella effekt på fördröjda (långsamt läkande) frakturer och icke sammanläkta frakturer (nonunions) som på färska frakturer. Efter litteraturundersökningen är vi fortsatt osäkra kring LIPUS effekt och uppmanar därför till vidare forskning.