Snabbhetsträningens förverkligande och effekter i 5 divisions fotbollslag

Abstract

Snabbhet är en viktig del av fotbollen (Hallén & Ronglan, 2011). Snabbheten delas in i kategorier; grundhastighet, reaktionshastighet, explosivsnabbhet, rörelsesnabbhet och snabbhetsskicklighet. (Hämäläinen et al., 2015). Syftet med arbetet är att kartlägga hur en 12-veckors intervention påverkar en fotbollsspelares snabbhet. Mätningarna som utfördes är; 505-test, L-test, T-test och Maximal Accelerationstest. Under intervention träna de på träningsprogrammen de fått som gjordes på basis av testresultaten. Träningsprogrammen som spelarna fick så innehöll både styrketräning och intervallträning. Under denna tid som testerna och träningen utfördes på så var Covid-19 stark i Finland, vilket satte begränsningar att de träna individuellt och i små grupper för att minska på smittorisken så att alla kunde känna sig säkra. Det är antaget att snabbheten inte kan utvecklas mycket under en 12 veckors tid, men i medeltal blev det förbättringar i alla tester för hela gruppen, i T-testet blev det 10,83 sekunder ± 0,40 sekunder till 10,60 sekunder ± 0,49 sekunder och L-testet blev det 5,33 sekunder ± 0,19 sekunder till 5,18 sekunder ± 0,20 sekunder. Individuell nivå så var det variation på om det blev en förbättring eller ej. I T-testet fick 6 av 8 förbättringar och i alla andra mätningar blev det 7 av 8. Att de fick bättre tider på testerna vid sidan om att de träna var att de blev bekanta med testerna och hur de skulle utföras.