Våld i filmberättandet

Abstract

För att bli en bra filmskapare bör man veta hur man använder våld i sina berättelser.Syftet med arbetet är att ta reda på om det behövs våld i filmberättandet och i så fall varför, samt var gränsen går mellan ”nödvändigt” och ”onödigt” filmvåld. I arbetet tas våld i filmhistorien upp, samt filmvåldets popularitet och våldets plats i filmberättandet. Filmvåldets påverkan på individen och samhället tas inte upp.

Genom att jämföra olika filmer med varandra synas behovet av det använda våldet i sömmarna. En och samma våldshandling, korsfästelse, jämförs i The Passion of the Christ (Gibson: 2004) med Life of Brian (Jones: 1979), en gammal film jämförs med en nyare: Scarface (Hawks, Rosson: 1932) och Scarface (De Palma: 1983) och en film med en manlig psykopat som huvudkaraktär jämförs med en som har en kvinnlig motsvarighet: American Psycho (Harron: 2000) och American Psycho II – All American Girl (Freeman: 2002). Resultatet är att filmvåld behövs till en viss del, men att det inte behövs särskilt mycket för att få effekt och att det måste komma naturligt i berättelsen. En film kan väcka lika stora känslor även om man inte visar allt och ändamålet helgar inte alltid medlen.