Användning av dans inom vården av minnessjuka

Abstract

Denna studie är en integrativ litteraturöversikt om användning av dans inom vården av minnessjuka. Studien är ett beställningsarbete av Konkordiahemmet, ett åldringshem med både service- och demensboende i Tölö, Helsingfors. Syftet med studien var att ta reda på hur dans kan användas inom vården av patienter med minnessjukdomar. Den teoretiska referensramen för denna studie är Katie Erikssons teori om hälsa. I studien besvarades tre frågeställningar: Hur kan dansen spela roll i äldres liv? Kan dans använ-das inom vården av minnessjukdomar? Hur inverkar dansen på människor med minnes-sjukdomar? Litteratursökningen hade några kriterier; forskningarna var inte mer än sju år gamla, de var forskningar, inte artiklar och forskningen tangerade sökorden fullständigt. Totalt tio artiklar valdes för forskningen. En äldre forskning togs med i efterhand fastän denna inte fyllde kriterierna. Metoden som användes för att analysera artiklarna och besvara frågeställningarna var Kvales ad hoc metod. Resultatet delades in i två huvudkategorier: fysiska och psykiska faktorer. Resultatet visar att dans inverkar positivt på äldres fysiska mående; konditionen, balansen, koordinationen samt mobiliteten förbättras. Tack vare dansen upplever de äldre bättre psykisk hälsa; de kommunicerar bättre, de upplever en känsla av samhörighet samt ökad självkännedom, de finner ett sätt att uttrycka sig på annat sätt, gamla minnen väcks till liv, en känsla av välbefin-nande och positivitet strömmar genom dem.