Att få dö i trygga händer - en handlingsplan för palliativ vård

Abstract

Examensarbetet ”Att få dö i trygga händer” är ett beställningsarbete från två vårdavdelningar i Österbotten. Respondenterna har tillsammans med vårdpersonal, en expertgrupp, utformat en handlingsplan för palliativ vård. Syfte med detta examensarbete är att beskriva en värdig omvårdnad för patienter i livets slutskede. Hur kan smärta ta sig i uttryck hos den döende patienten samt hur kan vi som vårdpersonal identifiera och lindra smärta, är frågeställningar som respondenterna utgått ifrån. Även stödet till de närstående har lyfts fram. Data insamlades med hjälp av fokusintervjuer och innehållsanalys användes för att analysera materialet. Resultatet tolkades mot teoretisk referensram, där respondenterna utgått från Eriksons syn på lidande och hopp samt Hendersons behovsteori och hennes antaganden om att kropp och själ är oskiljaktiga och att patienten och familjen är en enhet. Resultaten tolkades även mot teoretisk bakgrund, hospice vårdideologi och smärta som begrepp, samt tidigare forskningar. Resultatet i studien visar att smärta är ett mångfacetterat problem och ett vanligt symtom hos patienter i livets slutskede. Av vårdpersonal krävs kreativa tillvägagångssätt för att förstå, bedöma och hantera smärta hos denna patientgrupp. All smärta kan inte lindras med hjälp av läkemedel. Goda samtal har en läkande verkan och lindrar lidande.

The study “Dying in safe hands” was initialized and ordered by two hospital wards in the Ostrobothnia region. As a result of the study, an action plan for terminal care has been designed, in co-operation with an expert group from the hospital wards. The aim of this study is to describe care of the dying patients that focuses on dignity. The study was conducted to determine how patients experience pain, as well as means by which care workers can identify and relieve pain. Also support to the patients family members, is discussed. Data was collected through focus interviews and content analysis was used to analyze the material. The result of the study was interpreted within a theoretical frame of reference, such as Erikson´s theory of suffering and hope and Henderson´s Need Theory and her assumes that mind and body are inseparable and that patients and their families should be seen as a whole. The interpretations were also based on the hospice care ideology and the concept of pain as well as earlier research. The result of this study shows that pain is a multifaceted problem and a common symptom among patients in the final stages of life. Care workers are required to use creative methods to understand, assess and manage pain within this group of patients. Result show that medicine alone is not sufficient in enabling patients to be comfortable and free of pain. Good conversations between health professionals and the patients and their families are a healing experience and alleviate suffering.

Tutkielma, ”Saada kuolla hyvissä käsissä” on tilaustyö kahdelta hoito-osastolta Pohjanmaalta. Respondentit ovat yhdessä hoitohenkilökunnan kanssa, niin sanotun erikoisryhmän kanssa, kehittäneet toimintasuunnitelman palliatiiviseen hoitovaiheeseen. Tämän tutkielman tarkoitus on kuvata arvokkaan hoidon potilaalle elämän loppuvaiheessa. Miten voidaan kipu määritellä kuolevalla potilaalla ja kuinka voimme hoitajana tunnistaa ja lievittää kipua ovat kysymyksiä mihin respondentit ovat keskittyneet. Myös tuki läheisille on nostettu esille. Tiedot kerättiin keskitettyjen haastattelujen avulla jotka myöhemmin analysoitiin sisällönanalyysin mukaan. Tulokset tulkittiin teoreettiseen viitekehykseen, alkaen Erikssonin näkemys kärsimyksestä ja toivosta sekä Hendersonin tarveteoria, hänen oletuksia että mieli ja keho ovat erottamattomia ja että potilas ja perhe on yksikkö. Tulokset tulkittiin myös teoreettisen taustan, saattohoidon ideologian ja kipu käsitteenä, sekä aiempien tutkimuksien avulla. Tutkimuksen tulos osoitti, että kipu on monimuotoinen ongelma ja on tavallinen oire potilailla elämän loppuvaiheessa. Hoitohenkilökunnalta vaaditaan luovia lähestymistapoja jotta voisivat ymmärtää, arvioida ja käsitellä kipua tällä potilasryhmällä. Kaikkia kipuja ei voi lievittää lääkkeillä. Hyvällä keskustelulla on parantava vaikutus ja se lieventää kipua.