Perttis saxofoncirkus : en processbeskrivning av gjorda val vid skapandet av ett läromedel för nybörjarsaxofonister

Abstract

Syftet med studien är att utforska hur ett systematiskt strukturerat läromedel i praktiken kunde utformas för att studierna skulle kunna avancera i snabb takt. Det läggs en vikt vid att bygga upp en förståelse för saxofonens speltekniska väsen, för att därigenom kunna presentera speltekniska fenomen på ett pedagogiskt sätt. Ett undersyfte är att komponera övningsstycken som kunde användas som seriösa konsertstycken fastän de egentligen är finger- och blåstekniska övningar.

Hypotesen utgår ifrån att det inte skulle kännas svårt för en nybörjarsaxofonist att hantera ett flertal höjnings- eller sänkningstecken, bara förtecken konsekvent, ända ifrån inledningen tillämpas i notmaterialet. Vidare föreslås att ifall inlärda musikaliska fenomen av vana skulle repeteras i ett efterföljande övningsstycke, skulle inlärningen avancera snabbt eftersom inlärda kunskaper i praktiken inte skulle kunna glömmas bort under studierna. Även cirkustemat med roliga låtnamn och tillhörande programmusik föreslås bidra till att påverka motivationen positivt. Likväl föreslås de som seriösa konsertstycken kamouflerade, finger- och blåstekniska övningarna bidra till att påverka motivationen i positiv riktning.

Lärostoffet utprövas på 13 saxofonister som precis hade inlett sina saxofonstudier eller redan hade spelat ungefär fem till sju månader. Under processen intervjuas saxofonisterna efter att de övat in en komposition. Åsikter analyseras kvalitativt och behövliga redigeringar görs utifrån den influtna informationen. Ett nytt musikstycke komponeras i takt med att det föregående utprövas på eleverna.

Med tanke på att en systematisk och effektiv pedagogisk metod skall kunna konstrueras, väljs learning study som forskningsansats. Detta är en form av aktionsforskning, framtagen av Mun Ling Lo och Wing Yan Pong, där fokus är på det som eleverna skall lära sig, vad det innebär att lära sig detta samt hur lärandet kan möjliggöras. Inom learning study utgör variationsteorin det teoretiska verktyget.

Resultatet visar på att då saxofonisten redan tidigt under sina studier får bekanta sig med en mängd höjda och sänkta toner, lära sig den kromatiska skalans alla toner samt att använda flera fasta förtecken, blir det enkelt att musicera oberoende tonartens art eller använda tonkombinationer. Detta möjliggörs genom att fördomsfritt ända från studieinledningen presentera ett blandat tonmaterial i en instrumenttekniskt motiverad följd och därefter jämt repetera det inlärda.

The aim of the study is to research how systematically structured educational materials could be modelled in a way so the studies would be carried on effectively. There is an aim to truly under-stand the playing technics of the saxophone and to use this knowledge for introducing new playing techniques in a pedagogic way. An secondary aim is to compose practice pieces which could be used as concert pieces, even though these really were about finger and blowing exercises.

The hypothesis is based on the assumption that it would not be seen difficult for a entry level saxophonist to handle several sharps and flats if these were consistently carried on and rehearsed all the way from the introduction. Furthermore it is suggested that if musical phenomena are used to be rehearsed by following pieces, then the knowledge would not be forgotten during the studies and the learning would be fast. Also the used circus theme with its silly song names and the use of program music is suggested to affect the motivation in a positive way. As well, it is suggested that finger and blowing exercises disguised as concert pieces should increase the motivation of the student.

The method is tried out on 13 saxophone players who were about to begin their studies or already had played for about five to seven months. The saxophonists are interviewed after each rehearsed composition. The thoughts of the students are analyzed and needed editing is made upon the gathered information. A new musical piece is composed during the previous one is tested by the students.

As a research approach, the learning study was chosen as a tool for constructing a systematic and effective pedagogic approach. This is a kind of action research was presented by Mun Ling Lo and Wing Yan Pong. It has its focus on what the students shall learn, what this learning implies and how the learning can be done. The learning study uses the variation theory as a theoretical tool.

The result shows that if the saxophonist already in his early stage of studies gets accustomed to a lot of sharps and flats, to the tones of the chromatic scale and to the use of key signatures, it will feel easier to make music despite different keys or tone combinations. This is made possible through using mixed tone materials already from the introduction of the studies in a suitable way for the saxophone, taking its technical build into consideration.