Träningsmetoder som utvecklar framåt skridskoåkningen hos ishockeyspelare : En systematisk litteraturstudie

Abstract

Ishockey är en kroppsligt påfrestande idrottsgren som påverkas av flera olika fysiska egenskaper. Skridskoåkningen hör till de mest väsentliga faktorerna som påverkar en ishockeyspelares prestation. Syftet med denna studie var att utreda hurudana träningsmetoder ishockeyspelare som åtminstone spelar på b junior nivå skall använda sig av för att nå en så bra framåt skridskoåkning som möjligt. Arbetet innehåller en frågeställning: Vilka träningsmetoder skall en ishockey spelare använda sig av för att utveckla en så bra framåt skridskoåkning som möjligt? Studien gjordes som en systematisk litteraturstudie innehållande 15 stycken vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskades. Alla artiklar utom en var publicerade på 2000 talet och samtliga var skrivna på engelska. Resultatet visade att med tanke på uthålligheten är den anaerobiska träningen den viktigaste och att den effektivast utförs med hjälp av olika intervallträningar. Snabbheten och effekten borde tränas genom plyometrisk träning. Delvis kan också effekten påverkas genom styrketräning men då borde det också finnas något balansmoment med i samma träning för att göra den mera grenspecifik. Tekniken hör också till de mest betydande faktorerna för att uppnå en ekonomisk och smidig skridskoåkning. Tekniken rekommenderas tränas genom olika skridskoåkningsmönster på is. Den plyometriska träningsmetoden korrelerar tydligt med teoridelens huvudfaktorer, d.v.s. att tekniken, styrkan, snabbheten, effekten, balansen och koordinationen alla betjänas av denna träningsform. I princip kan man modifiera alla dessa träningsmetoder på olika sätt för att uppnå en så grenspecifik träning som möjligt. Dessa träningsmetoder borde också utföras i samma förhållanden som under ishockeymatcherna för att göra dem så specifika som möjligt.