Förlossningsrädsla hos omföderskan-Barnmorskans stödjande roll för att lindra lidande

Abstract

Förlossningsrädsla är inte ett nytt fenomen, men antalet kvinnor som söker vård för förlossningsrädsla har ökat. Förlossningsrädsla kan upplevas av både förstföderskor och omföderskor. Den största gruppen av förlossningsrädda kvinnor är omföderskor. En bidragande faktor till denna omföderskas rädsla är tidigare negativa förlossningserfarenheter. Detta examensarbete är en kvalitativ studie om sambandet mellan förlossningsrädsla hos omföderskor och tidigare negativa förlossningsupplevelser. Arbetet omfattar forskningsresultat om barnmorskans stödjande roll hos den förlossningsrädda kvinnan. Arbetet är gjort som en litteraturstudie baserat på 23 forskningsartiklar från Finland, Sverige, Norge, Storbritannien, USA, Canada och Australien. Induktiv innehållsanalys enligt Tuomi & Sarajärvi (2002) och Elo & Kyngäs (2007) används som dataanalysmetod. Syftet med denna studie är att få en ökad kunskap om förlossningsrädsla hos omföderskor och anknytningen till tidigare negativa förlossningsupplevelser. Ökad kunskap ger barnmorskan bättre förutsättningar att stöda den förlossningsrädda kvinnan och bidra till en positiv förlossningsupplevelse. För att nå syftet i studien utarbetades tre frågeställningar: ’’Vad kännetecknar förlossningsrädsla hos omföderskor?’’, ’’Vilken anknytning har en tidigare negativ förlossningsupplevelse till förlossningsrädsla hos omföderskor?’’, och ’’Hur kan barnmorskan stödja den förlossningsrädda kvinnan?’’. Inklusions och exklusionskrav har definierats för att begränsa forskningsområdet och få specifika svar på frågorna. Professor Katie Erikssons teori om lidande är teoretisk referensram för arbetet. Under analysen lyftes tre huvudteman upp. Dessa var: den mångskiftande förlossningsrädslan, den negativa förlossningsupplevelsen och det vårdande förhållandet. Utgående från dessa tre huvudteman indelade vi materialet till nio underrubriker vilka ytterligare beskriver resultatet av studien. I resultatet steg bland annat fram vikten av stöd hos den gravida kvinnan samt sambandet mellan en tidigare negativ förlossning och kejsarsnitt. Denna studie är ett projekt i samarbete med Arcada och kvinnosjukhuset.

Synnytyspelko ei ole uusi ilmiö, mutta siihen hoitoa hakevien naisten määrä on kasvanut. Synnytyspelkoa kokevat sekä ensi- että uudelleensynnyttäjät. Synnytyspelosta kärsivistä suurin osa on uudelleensynnyttäjiä. Yksi tärkeimmistä osatekijöistä ovat edelliset negatiiviset synnytyskokemukset. Tämä opinnäytetyö on laadullinen tutkimus uudelleensynnyttäjien synnytyspelosta suhteessa negatiivisiin synnytyskokemuksiin. Lisäksi työ sisältää tutkimustuloksia kätilön roolista synnytyspelkoisen naisen tukena. Opinnäytetyö on kirjallisuuskatsaus, joka perustuu 23 tutkimukseen Suomesta, Ruotsista, Norjasta, Britanniasta, Amerikasta, Canadasta ja Australiasta. Aineiston analyysimenetelmänä on käytetty Tuomi & Sarajärvi (2002) sekä Elo & Kyngäs (2007) sisällönanalyysiä. Tämän tutkimuksen tavoite on saada laajempi tuntemus uudelleensynnyttäjien kokemasta synnytyspelosta ja sen yhteydestä aikaisempaan negatiiviseen synnytyskokemukseen. Tämän tiedon kautta kätilö voi parhaimmalla tavalla tukea synnytyspelkoista naista, ja siten myötävaikuttaa positiiviseen synnytyskokemukseen. Tutkimuksen tavoitteen saavuttamiseksi muotoiltiin seuraavat kolme tutkimuskysymystä: ”Mitkä ovat tuntomerkit synnytyspelosta uudelleensynnyttäjillä?”, ”Miten entinen negatiivinen synnytyskokemus liittyy synnytyspelkoon uudelleensynnyttäjillä?” ja ” Miten kätilö pystyy tukemaan synnytystä pelkäävää naista?”. Tutkimukseen tehtiin erilaisia inkluusio- ja ekskluusiokriteerejä, jotta tutkimukseen saataisiin mahdollisimman tarkka tulos. Teoreettisena viitekehyksenä tässä tutkimuksessa toimii Katie Erikssonin teoria kärsimyksestä. Analyysin aikana esiin nousi kolme pääteemaa. Nämä olivat: vaihteleva synnytyspelko, negatiivinen synnytyskokemus sekä hoitava suhde. Näiden otsikoiden alle jakautuivat lopulta aiheet yhdeksään eri aliotsikoihin, jotka paremmin kuvaavat tutkimuksen tulosta. Tulososuudessa tuli muun muassa esiin tukemisen merkitys raskaana olevalle naiselle sekä aiemman negatiivisen synnytykseen ja keisarileikkauksen yhteys. Tämä tutkimus on projekti yhteistyössä Arcadan ja Naistensairaalan kanssa.

Fear of childbirth is not a new phenomenon, but the amount of women seeking care, has increased. The fear of childbirth can be experienced in both nulliparous and parous women. Most of the fearful women are primiparous or multiparous. One important contributing factor is a previous negative birth experience. This thesis is a qualitative study about the connection between fear of childbirth and previous negative birth experiences. In addition this thesis includes research results about the midwives supportive role to help the fearful woman. The thesis is a literature review made from 23 research articles from Finland, Sweden, Norway, Great Britain, USA, Canada and Australia. The data was analysed by inductive content analysis by the theory of Tuomi & Sarajärvi (2002) and Elo & Kyngäs (2007). The aim of this study is to obtain a greater knowledge of parous women’s fear of childbirth and to ex-plore the connection with previous negative birth experiences. Through this obtained information the midwife will be able to support the fearful women in the best possible way, and also strive to a positive birth experience. To achieve the goal of the studies we prepared three questions which were: ”What distinctive features are common to women with fear of childbirth having their second or following childbirths”, “What connection did a previous negative childbirth have on women having their forthcoming childbirths” and “How can a midwife support a woman with fear of childbirth”. To get an adequate answer to our studies we have had to include and exclude some material. As a frame for the theoretical reference we have used Katie Eriksson´s theory of suffer-ing. During analysing three main themes came up. These were: The multifarious fear of childbirth, the negative childbirth experience and the caring relationship. Under these themes we divided the material into nine subcategories, which gives a more specific view into the results of the studies. Among the results was the impotency of support to the pregnant women, and the connection between a previous negative birth experience and caesarean section. These studies are a project in collaboration with Arcada and the womenshospital.