Barn till frihetsberövade föräldrar har specifika behov av delaktighet - en kvalitativ studie ur ett barnperspektiv
Madsén, Sara (2014)
Madsén, Sara
Arcada - Nylands svenska yrkeshögskola
2014
All rights reserved
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201401311897
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201401311897
Tiivistelmä
Det finns idag uppskattningsvis 8000 - 10000 barn som lever med en frihetsberövad förälder i Finland. Då detta ämne ännu är relativt outforskat ville jag lyfta fram dessa barns behov under den tiden de lever skilt från sin förälder. Syftet med mitt examensarbete är att öka kunskap om barnens behov av stöd för delaktighet under den tid som en eller båda föräldrarna är frihetsberövade och även öka samhällets förståelse för dessa barn. Studien är kvalitativ och det har gjorts intervjuer med tre informanter som har haft en förälder i fängelset. Under den tid deras förälder var i fängelset var informanterna under 18 år men alla är idag myndiga. Den teoretiska referensramen utgår ifrån ett socialpedagogiskt perspektiv med delaktighet som det centrala men innefattar även teori om barn och deras frihetsberövade föräldrar samt stödformer för dessa barn. Den första frågeställningen i arbetet var hurudana behov har barn till frihetsberövade föräldrar? Resultatet visar att bristen på stödet från vuxna var stort, vilket gav sig uttryck i typiska känsloreaktioner hos barn som lever med en frihetsberövad förälder genom starka känslor som ilska och skam. Barnen upplevde att de blev tidigare självständiga och hamnade ta ett ökat ansvar i hemmet. Alla informanter nämnde att den jobbigaste känslan var bristen på vardagligt stöd av den frånvarande föräldern samt att det var väldigt svårt att upprätthålla en normal kontakt med föräldern, som för det mesta var via telefon- och brev kontakt och besök i den mån det var möjligt. Den andra frågeställningen i arbetet var hur kan professionella stöda dessa barns delaktighet? Resultatet visade att ingen av informanterna hade fått stöd av professionella under denna tid och att det inte ens hade erbjudits någon form av stöd till dem. Alla informanter sade att det ända vuxna och professionella skulle ha behövt göra var att lyssna, stöda barnen i vardagen och hjälpa dem att bearbeta situationen. In Finland there are today approximately 8000-10000 children living with a parent in cus-tody. This subject still being relatively unexplored inspired me to highlight the needs of these children during the time they are living separately from their parent. The purpose of my thesis is to increase the knowledge of the children’s need for support of participation, during the time one or both parents are in custody, also to promote the society’s under-standing for these children. The study is qualitative and interviews have been done with three informants who have had a parent in prison. During the time their parents were im-prisoned the informants were under 18 years old. Today they are all of legal age. The theoretical frame of reference is from a social pedagogic perspective with participation as the central part but also including theory of children and their parents in custody as well as forms of support for these children. The first question in the thesis was which needs do children with a parent in custody have? The results showed that lack of support from adults were huge, which results in typical emotional reactions for the children such as an-ger and shame. The children believed that they became independent earlier and had to take on more responsibility at home. All of the informants named the worst feeling being the lack of daily support from the absent parent, also that it was very difficult to keep normal contact with the parent, the contact usually being via telephone, letters and visits when possible. The other question was how professionals can support the participation of these children? The results showed that none of the informants had received any support from professionals during this time and that there had not even been offered any form of support. All of the informants said that the only thing the adults and the professionals had had to do was to listen, support them in everyday living and to help them work on the situation.