En svenskläräre jobbar till och med under sin specialsjukvård

Abstract

Vad händer, när en svensklärare inom vårdbranschen stannar tio dagar på Tölö Sjukhus p.g.a. en allvarlig operation? Nå, hon börjar fundera på sjukhusvistelsen och dess förberedande kontakter ur sitt professionella perspektiv som lärare. Vilka språkkunskaper behöver en finskspråkig sjukskötare med en svenskspråkig patient för att kunna bemöta patienten på ett lämpligt sätt och för att garantera patientsäkerheten? Vilka språkkunskaper behövs i telefonkontakterna före sjukhusvistelsen, dagen före operationen, laboratoriebesöket, efter själva operationen, på intensivavdelningen och på bäddavdelningen? Hurdana tankar har sjukskötarna om behovet av svenska språket? Hur känns det att sköta svenskspråkiga patienter med kanske lite bristfälliga språkkunskaper? Och var och hur vill sjukskötarna lära sig mera svenska? Eller vill de?