Läs för mig! Sagan som pedagogiskt verktyg inom småbarnspedagogiken

Abstract

Syftet med mitt arbete är att undersöka hur sagan används som pedagogiskt verktyg inom småbarnspedagogiken med syfte att stimulera och främja språkutvecklingen hos barn mellan ett och fem år. Frågeställningarna berör hur pedagoger använder sagan, varför vissa metoder väljs och om sagan och boken kombineras med andra metoder.

Arbetets teoretiska ram lyfter fram högläsningen, boksamtalen, dialogisk läsning, visuellt berättande och vidarearbete med sagan och boken. Genom högläsning väcks barns nyfikenhet, stimulera fantasin, utvecklar barns inre bilder, stimulera ordförrådet, ordförståelsen samt hur använda ord och meningar i olika sammanhang. Barn lär sig även hur talspråket och skriftspråket låter och kan låta olika. Genom boksamtal får barn en bredare förståelse om det lästa, olika begrepp, uttryck, bilder och handlingar genom att diskutera och reflektera tillsammans i grupp om det lästa. Dialogisk läsning, samtal under läsandets gång stimulerar fantasin, förståelse och utvecklar barns perspektiv och synsätt genom att fundera och känna igen sig. Visuellt berättande är när rekvisita används för att göra sagan levande och stimulerar fantasi, koncentration, utvecklar de egna inre bilderna, ordförståelse och språkförståelse. Att vidarearbete av en bok stimuleras språkutvecklingen olika beroende på vad man gör.

Undersökningsgruppen omfattar tre lärare inom småbarnspedagogiken där alla arbetar inom samma enhet men på olika avdelningar med barn i varierande åldrar. Utgående från resultatet kan man se att alla pedagoger anser att boken och sagan är mycket viktig för barns språkutveckling och att man bör läsa högt för barn för att stimulera ordförråd, uttryck, begrepp och språkförståelse men att även att läsning stärker barns sociala färdigheter och koncentration. Alla pedagoger högläser för barn, utför boksamtal varierat beroende av barns ålder och utför dialogisk läsning medan enbart en pedagog använder sig av metoden visuellt berättande. Ingen av pedagogerna arbetar aktivt med att kombinera sagan och boken med andra metoder men nämner att de gärna tar med boken som högläsning om ämnet då de arbetar kring olika teman.

The purpose of my work is to investigate how storybooks are used as a pedagogical tool in early childhood education with the aim of stimulating and promoting language development in children between one and five years. The questions concern how educators use storybooks, why certain methods are chosen and whether the storybook is combined with other methods.

The theory part highlights reading aloud, book conversations, dialogic reading, visual storytelling, and further work with the storybook. Reading aloud raises children's curiosity, stimulates the imagination, develops children's inner images, stimulates vocabulary, word comprehension and how to use words and sentences in different contexts. Children also learn how spoken and written language sound and can sound different. Through book conversations, children gain a broader understanding of what they have read, different concepts, expressions, images, and actions by discussing and reflecting together in groups on what they have read. Dialogic reading, conversations during the reading process stimulates the imagination, understanding and develops children's perspectives and views by thinking and recognizing themselves. Visual storytelling is when props are used to bring the story to life and stimulates imagination, concentration, develops one's own inner images, word comprehension and language comprehension. Further work on a book stimulates language development differently depending on what you do.

The group of respondents included three teachers in early childhood education where everyone works within the same unit but in different departments with children of varying ages. Based on the results, all educators believe that books are very important for children's language development and that children should be read aloud to stimulate vocabulary, expressions, concepts, and language comprehension, but that reading also strengthens children's social skills and concentration. All educators read aloud to children, perform book conversations varied depending on the child's age and perform dialogic reading, while only one educator uses the method of visual storytelling. None of the educators work actively to combine the storybook with other methods, but mention that they are happy to include the book as a reading aloud on the subject as they work on different themes.